Svensk Kirurgi nr 2-16

75 SVENSK KIRURGI • VOLYM 74 • NR 2 • 2016 Traumavård landstingen för att kartlägga förmå- gan till traumavård samt samverkans- förmågan mellan landstingen och på nationell nivå. Vidare genomfördes regionala platsbesök liksom studiebe- sök utomlands. För expertgrupperna innebar arbetet främst deltagande i tre olika arbetsgrupper vilka inriktades mot prehospital akutsjukvård, akut sjuk- husvård och katastrofmedicinsk beredskap. Expertgrupp Arbetet kring den akuta sjukhus- vården av svårt skadade patienter genomfördes av en expertgrupp, bestående av 15 läkare och sjukskö- terskor från olika specialiteter och från olika delar av landet (se Tabell 1). Arbetet omfattade omhänderta- gandet på akutmottagning och vidare in på akutsjukhuset inklusive omhän- dertagandekoncept, ansvar, kompe- tenskrav (personal och utrustning), vårdnivåer och kriterier för remitte- ring till annan vårdnivå. I gruppens mandat lyftes också in den del, som kanske är den mest eftersatta i svensk traumavård, det vill säga rehabilite- ring. Gruppens arbete sammanställ- des i en slutrapport som skickades till Socialstyrelsen under våren 2015. Denna finns i sin helhet tillgänglig på nätet 1 . I rapporten har vi har vi i detalj definierat vad vi anser vara en minsta acceptabel omhändertagandenivå – rörande alla delar av traumaomhän- dertagandet – för att omhänderta Else Ribbe Docent kirurgi, tidigare chefläkare, Region Skåne Mamdoh al-Ameri Specialist thoraxkirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset Bo-Michael Bellander Docent neurokirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset Ulf Björnstig Professor emeritus kirurgi, Umeå Universitetssjukhus (Skadeprevention) Agneta Brandt Sjuksköterska, ordförande Riksföreningen för sjuksköterskor inom trauma Olof Brattström Medicine doktor anestesi/intensivvård, Karolinska Universitetssjh Alison Godbolt Medicine doctor rehabiliteringsmedicin, Karolinska Universitetssjh Michael Haney Professor anestesi/intensivvård, Umeå Universitetssjukhus Marcus Larsson Specialist kirurgi och akutmedicin, Sunderby sjukhus Pär Lindgren Överläkare anestesi/intensivvård, chefläkare, Växjö lasarett Louis Riddez Docent kirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset Mikael Sundfeldt Överläkare ortopedi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg Tore Vikström Professor traumatologi, Katastrofmedicinskt centrum, Linköping Gunilla Wihlke Sjuksköterska, traumakoordinator, Karolinska Universitetssjh Per Örtenwall Docent kirurgi, Försvarsmedicinskt centrum, Göteborg Tabell 1. Expertgrupp. Sveriges sjukvård behöver arbeta för att uppnå hög och jämn nivå på omhändertagandet av svårt skadade patienter. patienter med potentiellt livshotande skador. Organisationsstruktur Vi rekommenderar att traumavården bör nivåstruktureras och organiseras på två olika nivåer (kirurgiska akut- sjukhus kopplade till regionala trau- macentrum) i traumanätverk i likhet med den brittiska modellen. Kirur- giska akutsjukhus ska ha möjligheter till och uppgift att dygnet runt hand- lägga merparten av nätverkets svåra traumafall, vid behov med stöd av Traumacentrum. Traumacentrum ska dels fungera som Kirurgiskt akutsjukhus, men ska också vara högsta omhändertagande- nivå för patienter med svårare skador som kräver extra och/eller speciella resurser. Traumacentrum ska därför ha utrustning, kompetens och uthål- lighet för fullständigt akut omhän- dertagande av de svårast skadade patienterna. Traumacentrum ska dessutom ha övergripande ansvar för undervisning, utbildning, forskning, kvalitetsuppföljning och utveckling avseende traumaomhändertagande inom hela nätverket. Rehabiliteringsfunktionen måste integreras på ett bättre sätt i trauma- vården. För vissa specifika skador bör man överväga att (i likhet med bränn- skador) centralisera vården till endast ett fåtal platser i landet. De sjukhus som utses att omhänderta svårt ska- dade patienter (Kirurgiska akutsjuk- hus och Traumacentrum), ska visa att man lever upp till angivna krav för omhändertagande. Vi anser det också vara väsentligt att alla öppna