Svensk Kirurgi nr 2-16

102 SVENSK KIRURGI • VOLYM 74 • NR 2 • 2016 Debatt D et var vid en föreläsning vid den europeiska akut- och traumakirurgikonferensen (ESTES) i Amsterdam förra året som jag personligen insåg problemets vidd. Det är inte bara svensk kirurgi som står inför stora utbildnings- utmaningar. En åldrad, till synes pensionerad, kirurg från Österrike gick igenom för- utsättningarna för kirurgutbildning i dag och i framti- den: jämnare köns- fördelningen bland kirurger, det större familjeansvar som dagens kirurger – oavsett kön – tar, ett fokusskifte från arbete till fritid. Allt mer tid ägnas dessutom åt admi- nistration och omhändertagande av patienter utan eller med väldigt låg misstanke om kirurgiska tillstånd. Utöver dessa kulturella förändringar belystes noggrant de juridiska restrik- tioner som EU:s arbetstidslag medför. Den schweiziske proktologen i raden framför min skrockade medan han skakade på huvudet. Mindre träning – högre krav Samtidigt med denna process i vilken allt mindre tid ägnas åt kärnan av den kirurgiska verksamheten – det opera- tiva arbetet – ökar kraven som följer av den högtekno- logiska och diver- sifierade kirurgiska vård som dagens sjukvård erbjuder. Den stora frågan är hur det ökade kravet på högkvali- tativ, patientsäker kirurgisk vård ska kunna mötas av en kader som arbe- tar allt mindre och i sitt arbete har allt mindre andel operationstid. Den gode österrikaren hade ingen lösning, men skissade på många goda idéer där både pedagogik och arbetsuppgif- ter för dagens och framtidens kirur- ger behövde ses över. Detta är dock ingenting som den enskilde ST-läka- ren kan påverka. Hon kan egentligen bara göra en enda sak – jaga knivtid. Ett sätt att uppnå detta är att arbeta utanför schemat. Det visar sig dock av KIRUB:s kartläggning att möj- ligheterna och förutsättningarna för detta extraarbete skiljer sig avsevärt mellan landets olika kirurgkliniker. Lokala ersättningsmodeller Om man tillåter sig att generalisera kan man ana en viss korrelation mellan möjligheten att tjänstgöra vid operationsbordet utanför schemalagd tid och storleken på sjukhuset, som delvis är naturlig. Den högre läkartät- heten vid större sjukhus innebär att det oftare finns gott om både färdiga specialister och utbildningsläkare i schemat, inklusive på operationssal. Vid mindre kirurgkliniker råder ofta viss eller uttalad läkarbrist, där extra händer – och huvuden – därför upp- skattas mer. Det faktum att mindre kliniker har färre ingrepp totalt bidrar Arbete utanför ordinarie arbetstid PETRUS BOSTRÖM petrus@kirub.se Örnsköldsvik I nummer 1:2016 av Svensk Kirurgi beskriver Anders Nilsson att man har 30 väntade pensionsavgångar och samtidigt 135 kirurger under utbildning. Vi utbildar alltså till ett yrke som skiljer sig väsentligt från det som de pensionsnära kollegorna utövar. Att ta vara på utbildningstillfällen är alltid viktigt och hur man ska få tillräckligt med knivtid diskuteras ständigt. I ett inlägg från KIRUB diskuteras möjligheter till träning utan- för ordinarie arbetstid och hur det detta ersätts på olika håll i landet idag. ”Storleken och utform- ningen ekonomisk ersätt- ning skiljer sig mycket mellan olika kliniker.”