Svensk Kirurgi nr 2-16

103 SVENSK KIRURGI • VOLYM 74 • NR 2 • 2016 Debatt nog också till att det är mer accepta- belt att ta varje chans som kommer för att säkra sin kirurgiska utbild- ning. I somliga fall, som exempelvis vid min egen klinik, finns ett i olika grad uttalat krav på att komma in och operera utanför ordinarie arbetstid, när chansen finns. Kirurger som har valt fritid framför knivtid har åtmins- tone inte blivit långvariga. Storleken och utformningen eko- nomisk ersättning skiljer sig mycket mellan olika kliniker. På Sahlgrenska sjukhuset utgår ersättning endast om ST-läkarens närvaro är nödvändig för att ingreppet ska kunna utföras, det vill säga hon är huvudoperatör eller första assistent. Vid Karolinska Sjuk- huset ersätts man inte över huvud taget. I Jönköping utgår ersättning i maximalt 40 timmars frivillig ”ope- rationsövertid”. I Norrköping får man ersättning med flextid för den tid som man arbetar utöver sche- mat. I Örnsköldsvik blir det flextid om extraarbetet sker under dagtid och jourersättning på natt och helg. Vid Kungälvs sjukhus kan avgående nattjour stanna för att operera under nästföljande dag, med ordinarie ersättning i form av flextid. Svårlöst fråga Frågan om extraarbete för utbild- ningens skull har inget helt självklart svar. Ambitiösa och ångestladdade ST-läkare med oro för sin fram- tida kirurgiska kompetens driver på fenomenet. Liksom den i många fall otillräckliga utbildningssituation som de produktionsinriktade lands- tingen – och i bland seniora kirur- gerna – skapar. Men varje operation är en utbildningsmöjlighet och borde behandlas som sådan. Det innebär att åtminstone en operatör under utbildning borde vara närvarande vid varje tillfälle, oavsett när på dygnet operationen sker. För att möjliggöra detta krävs välkomnande institu- tionella förutsättningar, ST-läkare som faktiskt behöver göra avkall på sin fritid samt skälig ersättning från arbetsgivaren.  R esultatet av kirurgisk sjuk- vård är inte enbart en volym- fråga utan också beroende av den enskilde kirurgens kunska- per, omdöme och tekniska förmåga. Det finns säkerligen ingrepp som på grund av sin särart, låga frekvens och behov av specifik teknisk utrustning behöver centraliseras men att gene- rellt centralisera och industrialisera kirurgisk sjukvård riskerar att på sikt utarma kirurgisk kompetens på landsorten till förfång för erfaren- hetsuppbyggnad hos enskilda kirur- ger. Många akuta kirurgiska tillstånd låter sig inte transporteras utan behö- ver omedelbara åtgärder på plats. Reflektion om nivåstrukturering I den tidvis animerade debatten om nivåstruktu- rering är det intressant att få synpunkter för såväl universitet, regionsjukhus, länssjukhus och läns- delssjukhus. Debatten tenderar att domineras av de tidigare. Här är ett inlägg från en tidigare chef på Motala lasarett. Debatt LARS BRÖTE l.brote@telia.com Pensionerad kirurg De förslag som diskuteras har ett drag av NPM ( New Public Management ) det vill säga att man med administra- tiva åtgärder tror sig lösa professio- nella problem som ligger i kirurgins natur. 