Svensk Kirurgi 4-16

185 SVENSK KIRURGI • VOLYM 74 • NR 4 • 2016 Betydelse Primär hyperparathyroidism är en vanlig sjukdom, särskilt hos postme- nopausala kvinnor. I många fall är sjukdomen mild och trots mångåriga studier är indikationen för opera- tion vid mild sjukdom inte klarlagd. Effekter av sjukdomen och dess behandling på följdtillstånd finns inte undersökta på populationsnivå. Kun- skap om detta kan få stort vetenskap- ligt genomslag och klarlägga vilka patienter som har nytta av operation för pHPT, vilket omedelbart kan användas i rutinsjukvården. Sekundär hyperparathyroidism Sekundär hyperparathyroidism (sHPT) är en allvarlig komplikation till kro- nisk njursvikt. SHPT, som känne- tecknas av störd mineralbalans och tillväxt av bisköldkörtlarna, ökar risken för frakturer, hjärt-kärlsjuk- dom och för tidig död. SHPT kan behandlas kirurgiskt med parathy- roidektomi, PTX. Resultaten efter kirurgi är överlag bristfälligt utvär- derade och tydliga riktlinjer för vilka patienter som bör genomgå operation saknas. Syfte och frågeställningar Det övergripande syftet är att under- söka om parathyroidektomi (PTX) minskar risken för frakturer, hjärt- kärlsjukdom och/eller död. Andra syften är att undersöka frekvensen av PTX över tid och vilka faktorer hos patienterna som leder till PTX. Vidare undesöker vi vilken opera- tionsmetod som är bäst – subtotal eller total parathyroidektomi. Har subtotal eller total PTX större eller mindre risk för recidiv och reopera- tion, för kirurgiska komplikatio- ner som stämbandspares, blödning, infektion? Vilken metod är bäst i för- hållande till risken för fraktur, hjärt- kärlsjukdom och död? Avslutade och pågående arbeten I. Incidens och riskfaktorer för PTX – avslutat I detta arbete, publicerat 2014 i BMC Nephrology som Temporal trends and risk factors for parathyroidectomy in the Swedish dialysis and transplant popula- tion – a nationwide, population-based study 1991–2009 undersökte vi inci- densen av PTX över tid och regioner i Sverige med multipel Poissons regres- sion samt vilka patientfaktorer som var associerade med PTX. Kvinnligt kön, ålder mellan 40 och 55 år jäm- fört med annan ålder, samt behand- ling i södra och västra sjukvårdsre- gionerna, var förknippade med högre frekvens av PTX. En ökning av PTX skedde i början av 2000-talet, möj- ligen för att tillståndet sHPT och dess risker blev mer uppmärksammat bland njurläkare. Från år 2005 har antalet PTX minskat, vilket kan bero på att bättre läkemedel för att medi- cinskt behandla sHPT introducerats. II. Effekt av parathyroidektomi på överlevnad vid sekundär hyperpara- thyroidism – avslutat Detta arbete är publicerat i Nephro- logy Dialysis Transplantation 2015, som The Effect of Parathyroidectomy on Patient Survival in Secondary Hyper- parathyroidism . Vi jämförde överlev- naden hos patienter som genomgått parathyroidektomi med patienter som inte genomgått denna operation. Indexpatienter vilka genomgått PTX matchades mot referenspatienter som inte genomgått PTX och som var i liv vid tidpunkten för indexpatientens operation, på faktorerna ålder, kön, bakomliggande orsak till kronisk njursvikt och huruvida patienten hade fungerande njurtransplantat eller ej vid tiden för PTX. Cox regression användes för att beräkna den relativa risken för död efter PTX, justerat för andra sjukdomar. Resultaten visade att patienter som genomgår PTX har en förbättrad överlevnad jämfört med patienter som ej opererats. Den rela- tiva risken att dö för PTX patienterna var 0.76 (95% konfidensintervall, CI, 0.64-0.92) efter justering. Arbe- tet blev mycket uppmärksammat och följdes av en Editorial. III. Påverkan av paratyroidektomi på risken för allvarliga kardiovaskulära händelser hos patienter i aktiv uremi- vård – pågående Kardiovaskulär sjukdom är den van- ligaste dödsorsaken vid terminal njursvikt, och bidrar till stort lidande hos patienterna. Patienter med kro- nisk njursvikt drabbas ofta av upp- repade kardiovaskulära händelser, och genom att använda så kallade frailty models, kan man ta hänsyn till detta. Man tar då hänsyn för så kallad competing risk , det vill säga att insjuknande eller död av annan orsak konkurrerar med den händelse man studerar. Vi kontrollerar för detta med pseudovalue-metoder och GEE, generalised estimating equations. Preli- minära resultat talar för att patienter efter PTX har en ökad risk för CVD, vilket skulle kunna förklaras av att de lever längre och drabbas av fler men mindre allvarliga hjärt-kärlhändelser. IV. Påverkan av paratyroidektomi på risken för frakturer hos patienter i aktiv uremivård – pågående Sekundär hyperparathyroidism ger en ökad risk för frakturer och risken Figur 2. Parathyroideaadenom. Stora forskarpriset 2016