Svensk Kirurgi 4-16

206 SVENSK KIRURGI • VOLYM 74 • NR 4 • 2016 resursfråga. Framför allt värdesattes hjälp med läkemedelsgenomgångar och råd vid läkemedelsinteraktioner. Diskussion Genom att utföra läkemedelsge- nomgångar på ett systematiskt sätt i samarbete mellan apotekare, läkare och sjuksköterskor kan brister i läke- medelsanvändningen minska och kvaliteten i läkemedelsbehandlingen av äldre förbättras 7,8 . För att kunna identifiera riskfaktorer och förebygga LRP innan de blir till reella problem för patienten är det viktigt att veta vilka LRP som är vanliga och kliniskt relevanta i olika patientgrupper. Överföringsfel var vanligast och de flesta felen berodde på att patien- ten felaktigt stod kvar på gamla ordinationer i läkemedelslista och ordinationslista, och i andra fall till att patienten istället saknade, eller fick för låg alt för hög dos av, något aktuellt läkemedel. Orsakerna kunde vara brist på avstämning mot läkeme- delsordinationer i Pascal eller att ordi- nationslistan inte var avslutad efter tidigare inläggning och att denna fortsattes utan uppdatering. Vid inskrivning på akuten är det ofta svårt att få en korrekt läkemedelsanamnes och på grund av en många gånger stressad situation kontrolleras inte alltid de källor som kan användas för ytterligare dokumentation, till exem- pel dosordinerade läkemedel i Pascal eller kontroll av uttagna läkemedel via läkemedelsförteckningen (LF). I en studie av Fryckstedt 9 där man använde LF som en källa för jämfö- relse med uppgifter i intagningsjour- nalen så saknades ett eller flera läke- medel i 63 procent av fallen och i 32 procent fanns läkemedel registrerade i intagningsjournalen men inte i LF. Onödigt läkemedel, biverkan, för hög dos och mindre lämpliga läkemedel för äldre var andra vanliga kategorier av LRP. Inom kategorin onödigt läkemedel, finns framför allt läkemedel där antingen aktuell indikation saknas helt eller att beho- vet kontinuerligt behöver följas upp. Detta sågs vanligen i denna studie för protonpumpshämmare (PPI), vissa smärtstillande och furosemid. Ett annat exempel på när behovet av behandling kan anses onödigt är om behovet uppkommit som en biverkan av annat läkemedel 4 . Ovan identi- fierade vanliga LRP kategorier fanns med bland de vanligaste läkemedels- relaterade problemen även i andra studier 7,8,10 . Inom kategorierna biverkan och för hög eller för låg dos, dominerade C/D-interaktioner (Fig 2, faktaruta 2) utöver de med faktiskt för låg eller för hög dos, till exempel i förhål- lande till njurfunktion. Ciprofloxa- cin används ofta till äldre och många patienter står även på kalcium, bisfos- fonater och/eller Levaxin, och ibland även järntillskott. Eftersom flervärda katjoner kan försämra absorptionen av bland annat ciprofloxacin och levotyroxin kan risken för terapis- vikt undvikas genom att skilja intag- ningstillfällena åt med några timmar. Patienter med ulkusbesvär, och som behöver eradikering av Helicobac- ter pylori med Nexium HP, riskerar C/D-interaktion på grund av att klaritromycin är en potent enzym- och transportproteinhämmare 11,12 . Vanliga läkemedel som ciprofloxa- cin, simvastatin och oxikodon kan då tillfälligt behöva kryssas, eller ersättas eftersom interaktionen leder till förhöjd plasmakoncentration alt. ökad risk för arytmi. En situation då denna interaktion kan bli särskilt all- varlig är om patienten behandlas med digoxin som via denna interaktion kan öka markant i plasmakoncentra- tion. Andra vanliga interaktioner var Trombyl-SSRI med ökad blödnings- risk, och citalopram-omeprazol där kombinationen kan medföra QT- förlängning. Genom att göra mindre justeringar eller utbyten i patientens läkemedelsbehandling skulle man kunna åtgärda en stor del av de vanli- gaste/viktigaste läkemedelsinteraktio- nerna i denna population. Exempel- vis kan pantoprazol och atorvastatin, som ofta är rekommenderade läke- medel i landstingens baslistor, vara mer fördelaktiga att använda ur inter- aktionssynpunkt jämfört med ome- prazol respektive simvastatin. Totalt identifierades i medeltal 5,3 LRP per patient i denna studie hos de 192 inskrivna patienterna på två Patientsäkerhet Figur 3. Exempel på typiska läkemedelsrelaterade problem. FAKTARUTA 2 – Klassificering av interaktioner Klinisk betydelse A. Interaktionen saknar klinisk betydelse. B. Interaktionens kliniska betydelse är okänd och/eller varierar. C. Kliniskt betydelsefull interaktion som kan hanteras med till exempel dosjustering. D. Kliniskt betydelsefull interaktion som bör undvikas.