Svensk Kirurgi 6-16
292 SVENSK KIRURGI • VOLYM 74 • NR 6 • 2016 Forskningens år M in forskarbana började under studietiden och kort tid efter avlagd läkar examen disputerade jag 2010 inom esofaguscancerepidemiologi på Karo linska Institutet. AT och de inledande årens ST i Örnsköldsvik innebar en flytt tillbaka till norrländska hem trakter, medan jag nu tillsammans med min fru Miriam och döttrarna Elsa och Sonja bor och arbetar i Umeå. Om drygt ett år planeras min utbildning i kirurgi vara färdig. Avskedet från Karolinska Institu tet innebar en ny forskningsinriktning vid Umeå Universitet, där jag med egna medel finansierar en postdokto ral forskartjänst på institutionen för kirurgi och perioperativ vetenskap. Forskningen inom esofaguscancer har inte upphört, men den största delen av verksamheten ägnas åt rektalcan cer. Jag leder en forskningsgrupp, som fokuserar på tekniska aspekter av kirurgi för rektalcancer, med sär skild tonvikt på anastomosläckage och dess konsekvenser. För närva rande består denna förutom mig av tre nyligen registrerade doktorander, samt lika många erfarna kolorektal kirurger. Vi har nationella samarbe ten med Göteborg (Eva Angenete) och Malmö (Marie-Louise Lydrup), men även internationellt (Marilyne Lange, Amsterdam). Jag blev detta år belönad med Ihre-priset, för vilket jag är både glad och stolt. Nedan sammanfattas det forskningsprogram som jag fick priset för. Bakgrund I Sverige diagnostiseras cirka 2000 nya fall av rektalcancer årligen. Fler talet, ungefär 1600 patienter, kan behandlas i kurativt syfte. Femårs- överlevnaden ligger för närvarande kring 60 procent och stiger sakta. Vid tumörer i övre och mellersta rektum utförs vanligen främre resektion av rektum och anastomos (anterior resection – AR), ofta med avlastande stomi på ileum eller kolon transver sum. Tumörväxt i nedersta rektum medför abdominoperineal excision av rektum (APE) och permanent kolos tomi. I vissa fall görs Hartmanns operation (HA), vilket innebär att en kort tillsluten distal stump av rektum kvarlämnas och permanent kolostomi anläggs. Efter införandet av preoperativ strålning och total mesorektal excision (TME) har lokal recidiv vid rektalcancer reducerats avsevärt 1 . Emellertid kvarstår en fort satt hög förekomst av recidiv generellt och därmed sämre förutsättningar för överlevnad. Inom rektalcancerkirurgi råder ingen konsensus kring användandet av hög ligatur (i nivå med arteria mesenterica inferior) och låg ligatur (distalt om ursprunget för arteria colica sinistra). Systematiska översik ter av de studier som gjorts på områ det indikerar att evidens för hög eller låg ligatur generellt saknas, men att vissa positiva effekter av hög ligatur på långtidsöverlevnad kan finnas 2,3 . Emellertid finns data på att syresätt ningen till vävnaden reduceras, med risk för anastomosläckage 4,5 . Posto perativt anastomosläckage vid AR utgör en fruktad och svårbehand lad komplikation, med en frekvens på 12–19 procent i stora studier, beroende på olika definitions- och detekteringsgrad 6,7 . De senaste årens läckagefrekvens efter främre resektion rapporteras i det svenska kolorektal Årets Ihrepristagare har tidigt i sin kirurgkarriär etablerat en bred och produktiv forskargrupp på Norrlands Universitets- sjukhus. I denna artikel beskrivs de projekt som belönats och vi får även en inblick i hans framtidsplaner. Prisbelönt kolorektalforskning MARTIN RUTEGÅRD Umeå martin.rutegard@umu.se
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=