Svensk Kirurgi 6-16
328 SVENSK KIRURGI • VOLYM 74 • NR 6 • 2016 som förutom hjälp med framtida forskningsdata, även ger behandlande läkare bra beslutsstöd med en grafik som ger en lättförståelig presentation av patientens data. Alternativ vid rekonstruktion Doktor Mattias Block, Sahlgrenska, avslutade symposiet med en genom gång av för- och nackdelar med olika behandlingsalternativ vid rekonstruk tion. Indikationer för kolektomi vid ulcerosa är i 40 procent av fallen akut colit, i 53 procent av fallen terapi- resistent sjukdom och hos sju procent cancer eller dysplasi. Det finns flera alternativ vad gäller upplägget av senare operation. Vid val av rekonstruktion – ileorek talanastomos (= IRA) eller bäckenre servoar (= IPAA) – finns flera fakto rer att ta hänsyn till för att optimera patientens chans till god livskvalitet. Om rektum ska behållas inför ope ration med IRA bör det inte gå mer än ett år efter kolektomin. Rektum måste ha bevarad compliance och endast lätt kvarvarande inflammation accepteras. För IRA talar mindre risk för problem med kontinens, blåsfunk tion och sexuell funktion men mot detta måste man förstås väga in risken för recidiverande proktit, framtida dysplasi eller cancer, behov av fortsatta kontroller och behov av fortsatt kontinuerlig medicinering. Antalet tarmtömningar per dygn (fyra–sex kontra fem–sju) är relativt likvärdigt men IRA-patienter har oftare urgency och drabbas oftare av failure – det vill säga behov av ytter ligare op. (IRA 15–20% jämfört med IPAA 5–10 %). Väljer man proktektomi för att slippa kontroller, medcinering enligt ovan eller om patienten på grund av per sisterande proktit eller dysplasi måste proktektomeras kan patienten bli aktuell för anläggande av bäckenre servoar. I Sverige är det vanligast med ett tre-seansförfarande. Kolektomi med anläggande av ileostomi seans ett, proktektomi med anläggande av bäckenreservoar och avlastande loo pileostomi seans två, slutligen ned tagning av stomin som sista åtgärd i seans tre. Komplikationsdata efter opera tion med IPAA är mycket diver gerande men bland de vanligare är bäckensepsis (3–30 %) och nedsatt fertilitet på 50 procent för kvin nor. Risken för påverkan på manlig sexualfunktion är liten om patien ten är yngre än 60 år. Stenos i den ileoanala anastomosen är relativt vanligt (5–20%), men sällan något stort kliniskt problem. Postoperativ ileus drabbar 7–30 procent (majo riteten kan behandlas konservativt) och pouchit betydligt fler. Det sist nämnda problemet gicks igenom mer i detalj, se nedan. Vad gäller risk för cancer i den kvarvarande kuffen av slemhinna finns det cirka 50 fall totalt sett i världen beskrivna, risken är således mycket liten. Pouchit är den vanligaste kom plikationen. Upp emot hälften av patienterna har någon gång haft detta och risken är störst första året efter op. Efter ett år har 27 procent haft pouchit, efter tio år 44 procent i någon form. Den stora majoriteten av skoven botas av antibiotika men problemet är att en del får recidi verande skov eller kronisk pouchit varvid upprepade kurer leder till risk för neuropati (metronidazol). Typ av modell på reservoaren spelar ingen roll men typ av patient har stor betydelse – patient med FAP som får en reservoar har betydligt lägre risk. Totalt sett är dock pouchit en ovanlig orsak till failure. Vad gäller reservoarfunktion är det viktigt att patienten informeras om att funktionen normalt sett för bättras långsamt över tid och att man kan besväras av mycket frekventa trängningar det första året. Funk tionsscore är bättre vid långtidsupp följning än efter två år! Definitionen på failure av en reservoar är, förutom operation med Referat Kirurgveckan Summering läkemedelsbehandling vid IBD 1. Vi har en ökad förekomst av IBD-patienter med ett något förändrat sjuk - domsuttryck jämfört med tidigare (yngre, äldre samt mer B1-sjukdom). 2. Möjligen finns ett window of opportunity tidigt i naturalförloppet där medicinering kan förhindra seneffekterna av inflammationen. 3. Förändrad syn på monitorering av IBD – begreppet djup remission. 4. Andelen av patienter med sjukdom som opereras har minskat. 5. Ett betydande antal nya läkemedel vid IBD är att vänta. 6. Eventuellt påverkar nya läkemedel det per- samt postoperativa riskpano- ramat. 7. Komplexiteten och behovet av nära dialog gastroenterologer och kirurger ökar! Pouchkonstruktion.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=