Svensk Kirurgi nr 1-17

7 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 1 • 2017 7 inte är ”offer” för en ”penningstyrd” profession som i stora delar av övriga världen, där man exempelvis vårdas helt i onödan på sjukhus efter mindre kirurgi alternativt inte kan erhålla behandling alls av kostnadsskäl. Vår jämlikare sjukvård är förstås ett resultat av begränsad privatisering och höga skatter. Vi har trots detta ändå vissa problem med tillgängligheten, det är känt, men när man väl får vården är den av högsta internationella klass, gällande medicinsk kvalitet 1 . Det är därför av största vikt att vi inte organiserar om svensk kirurgi, med risk att kvalitén försämras, om det inte finns starka evidens för att så bör ske. Fragmentering av kirurgin Allt hänger ihop inom kirurgin. Så enkelt och så svårt är det. Det akuta och det planerade, liksom det benigna och maligna berör varandra i våra patienters vårdkedjor samt i en bakjours dagliga gärning. Detta förstår inte alla beslutsfattare vilket flera förslag till förändring är bevis på. Man måste ta ansvar för helheten i samma stund som man vill förändra ingående delar. Detta har inte skett. Pågående uppdelningar av kirurgin kommer leda till att våra patienter måste åka runt till flera olika sjukhus för att få behandling av olika kirurgiska sjukdomar. Med en åldrad befolkning, som till stora delar lever i glesbygd med långa avstånd mellan sjukvårdens utbudspunkter, kan detta inte vara en önskad utveckling. Många spaltmeter har skrivits kring olika föränd­ ringsprocesser inom kirurgin, som exempelvis ”nivå­ strukturering” av cancerkirurgin, där man kan ana att många talar i egen sak och inte ser individens hela behov utan bara till en diagnos, som man har en stark förankring i. Den föreslagna ”förbättrade cancervården” motsvarar bara en femtedel av det kirurgiska uppdraget och ännu har ingen centralistisk reformator presenterat hur man inom länskirurgin ska klara av kompetens­ försörjningen för återstående 80 procent av den basala kirurgin inklusive akutuppdraget, när essentiella delar av tarmkirurgin föreslås tas bort från planerad verksam­ het på mindre akutsjukhus. Finns evidens för ytterligare koncentration av kolorektal cancerkirurgi gällande fem­ årsöverlevnad, vilket torde vara av störst betydelse för patienten? Svar: Nej. Någon statistisk skillnad föreligger inte mellan olika landsting 2 . Man kan också fråga sig vad ackrediterade kolorektalkirurger har för värde när fördel­ ning av tarmkirurgin diskuteras. Vidare är det förvånansvärt och naivt att flera för­ slagsgivare gällande ”centralisering av viss kirurgi” tror, att 21 suveräna landsting med olika politisk majoritet, ska agera som i länder med statskontrollerad sjukvård (läs Danmark). Dessutom har Sverige redan en cancer­ vård i världsklass, och att försöka göra den ännu bättre har definitivt ett pris som man inte tagit höjd för i sina utredningar, där risk- och konsekvensanalyser för effek­ ter på den samlade kirurgin helt saknas. Att Danmark SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 1 • 2017 Kolumnen – Länskirurgi Politikerna vill satsa på Mora lasarett som akutsjukhus och i februari 2017 står en ny helikopterplatta klar med direktaccess till akut- mottagningen. Målet är ett förbättrat traumaomhändertagande