Svensk Kirurgi nr 2-17

70 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 2 • 2017 det inte explicit krävs forskarutbild- ning för att vara handledare för till exempel ST-läkarnas vetenskapliga arbete är det ett krav i flera landsting och det är sannolikt i praktiken svårt att handleda utan forskningsbak- grund. Vidare föreligger undervis- ningsansvar (LUS) som en naturlig del i tjänsten även på länssjukhuset och för status som både universitets- och akademisk sjukvårdsenhet krävs att FoU-ansvarig ska vara delaktig i verksamhetsområdets ledning och att forskningen alltså har ett infly- tande över verksamheten. Slutligen höjs också den pedagogiska nivån parallellt med utveckling av den akademiska miljön, vilket förhopp- ningsvis leder till förbättrad utbild- ning och undervisning på alla nivåer och därmed underlättar bland annat rekrytering av yngre kollegor. Tid för forskning Verksamhetschefen måste värna integrationen mellan forskning och klinik. Verksamhetschefens inställ- ning till uttag av beviljad forsknings- tid i konkurrens med produktionen och av sjukhusledningen eftertrak- tade stimulansbidrag (tidigare den så kallade kömiljarden och idag till exempel ”standardiserade vårdför- lopp” för olika cancerdiagnoser) är av stor betydelse. Likaså spelar verk- samhetschefens egen bakgrund san- nolikt stor roll, dels för att kunna se forskningens bidrag till sjukvården på sikt, dels för kännedom om förutsätt- ningar/krav för doktorandutbildning. Det är således viktigt att verksamhets- chefen är insatt i och positiv till forsk- ning och idealiskt själv har erfarenhet av forskning. Ibland saknas förståelse för skill- naden mellan kvalitetsarbete, som åligger kliniken, och forskning. Som exempel kan nämnas att krav har framförts att kvalitetsregisterarbete ska genomföras med forskningsme- del. Kanske finns här en skillnad mot regionsjukhus, där verksamhetsche- fen kan förväntas vara mer förtrogen med forskningens villkor och förut- sättningar och där verksamhetsche- fen kan förväntas ha en ”akademisk meritering” för att vara en universi- tetssjukvårdsenhet. Det kan å andra sidan öppnas en möjlighet för den forskningsin- tresserade kollegan att ställa tydliga krav på det mindre sjukhuset, som har ett sämre rekryteringsunderlag. Där ligger det ofta i verksamhetens direkta intresse att kunna behålla varje person med vetenskaplig kom- petens. Finansiering av forskning Är det svårare eller lättare att få bidrag för bland annat forskningstid på länssjukhus jämfört med på uni- versitetssjukhus? Mindre konkur- rens på mindre sjukhus är en positiv faktor för länskirurgin. Finansierad forskning kan också ses i högre grad som en investering på ett mindre sjukhus, eftersom incitamentet att flytta minskar. Det finns samtidigt skillnader mellan landstingen när det gäller forskning både före och efter disputation. Det finns också en risk att mindre sjukhus inte stödjer fort- satt forskning efter disputation och att den postdoktorala utbildningen, som brukar kunna vara en mycket produktiv period, i stället blir en flaskhals på grund av svårigheter med finansiering. I norra sjukvårdsregionen har satsningar genomförts för att hjälpa forskande medarbetare vidare med bland annat projektanslag för ”Aka- demisk miljö”, deltidstjänster för doktorander och post-doc-tjänster, samt medfinansiering av ett antal adjungerade lektorat och professurer. Det nya ALF-avtalet, som nu successivt fasas in, kommer att inne- bära mindre ekonomiskt stöd till nya utbildningsorter, även om upp- byggnad av akademiska miljöer med expanderande forskningsaktivitet i viss mån verkar i motsatt riktning. Ytterligare faktorer påverkar läns- sjukvården på olika sätt. Andra kva- litetskrav, som bedömning av infra- struktur för forskningen, kvalitet på klinisk utbildning och som nämnts ovan, delaktighet i verksamhetsom- rådets ledning, kommer till exempel in i bedömningen av ALF-tilldelning för de enheter som är universitets- sjukvårdsenheter. Inrättandet av länskliniker kan i detta sammanhang få oväntade kon- sekvenser, när mindre sjukhus med smalt utbud i ett landsting blir del av universitetssjukhuset, medan den bredare verksamheten vid större läns- sjukhus förblir länssjukvård. Det är för tidigt att bedöma effek- terna för länssjukvården av den nya forskningspropositionen, som nu är ute på remiss. Den akademiska massan är sannolikt för liten för att forskningen ska kunna styras mot Forskningsmeritering är inte längre ett krav för överordnad tjänst och tiden som man lagt på forskning ger inte säkert ekonomisk ”utdelning”. Länskirurgins år