Svensk Kirurgi nr 2-17

71 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 2 • 2017 vissa områden, som föreslagits. För- delar som redovisats i propositionen är att lärosätena får ökat basanslag för att stärka unga forskares anställ- ning, nationellt gemensamma merit- bedömningar och förslaget att inrätta fler forskningstjänster som tillsvida- reförordnanden. Detta ligger också helt i linje med vetenskapsrådets rekommendationer 6 . Läkarförbundet har i sitt remissvar bland annat också framhållit behovet av annan finansie- ring än stipendier för forskning. Andra konsekvenser av forskning En risk för försenad klinisk utveck- ling för unga läkare som forskar finns sannolikt inom all sjukvård. Lösningar, som till exempel färre jourveckor, ”skräd- darsydd” subspe- cialisering eller jämställande av forskarutbildning med klinisk utbild- ning i lönekuvertet är känsliga frågor att hantera oavsett sjukhus. Problemet verkar dock vara minst lika stort på universitetssjukhu- set, trots att forsk- ningen där borde vara en del av var- dagen på ett annat sätt. Forskningens roll för rekrytering är emellertid av vikt för samtliga specialiteter. Kom- binationstjänster, adjungeringar och säkrad forskningstid kan vara avgö- rande för en bristspecialitets attrak- tionskraft. Akademisk miljö – och attityder Utvecklad akademisk miljö ger större möjlighet att finna bihand- ledare, administrativt stöd som IT- stöd och ansökningshjälp, tillgång till statistiker och närhet till andra starka forskningsgrupper. Samtidigt är tillgängligheten till en del av dess forskningsunderlättande faciliteter sämre på många universitetssjukhus än i länskirurgin om denna kombi- neras med en välfungerande FoU(U) enhet. Många kollegor med erfaren- het av forskning på den egna kliniken kan också innebära en enklare forsk- ningsvardag – det är lätt att få kon- takt med en kollega som har använt samma QoL-formulär, kan rekom- mendera en kostenkät, just tacklat det aktuella statistiska problemet och så vidare. I samarbetet mellan uni- versitetssjukhus och länssjukvård kan möten genomföras med videokonfe- renssystem för både handledning och utbildning och med aktivt fokus på att vara geografiskt oberoende. Attityder skiljer – på universitets- sjukhus förväntas du forska och det är en del av vardagen. En utvecklad akademisk miljö påverkar alltså den allmänna inställningen till forsk- ning. Inom länssjukvården kan det vara mindre vanligt att det förekom- mer diskussioner om forskning och forskningsfrågor på klinikens möten. Men kanske är san- ningen snarare att det finns för forsk- ningen bra respek- tive dåliga kliniker och att sjukhustyp är av mindre bety- delse än den domi- nerande inställ- ningen hos de individer som finns i ledningsställning och på golvet. Utbyggnaden av FoU(U) enhe- ter har alltså varit helt avgörande för l äns s j ukvå rden s forskningsutveck- ling. Det behöver också betonas att det är en förutsättning för länsbase- rad forskning att den kan knytas mot ett universitets kritiska massa och kunskap och inte innebär en isolering som en länsforskningsenhet. Forskning och handledning på distans Modern kommunikationsteknik och behovet att i klinisk forskning arbeta med stora nätverk har lett till att flera forskargrupper arbetar med ett allt- mer geografiskt oberoende upplägg. En effektiv forskarutbildning som kan förmedla en känsla av kollegia- litet och samhörighet trots att man arbetar på mindre enheter underlättas också med sådana upplägg. Ett exem- pel från norra regionen är forskar- gruppen CLISTER ( Clinical Surgical Trials Epidemiological Research , www. clister.se) som aktivt arbetar med att möjliggöra en bra forskarutbildning oberoende av arbetsplats och även inkluderar forskning i glesbygd. En förutsättning för att virtuella samar- beten av denna karaktär ska fungera effektivt är dock att fysiska möten förekommer med viss regelbundenhet. Kontaktytor mot flera universitet De fyra norrlandstingen/regionerna har sedan länge ett samarbete inom sjukvården med Norrlands universi- tetssjukhus somnav och nu också med Umeå universitet i och med läkarut- bildningen. De länsenheter som har läkarutbildning hör administrativt till Umeå universitets olika institutioner. Tilldelning av ALF-medel är givetvis kopplad mot sjukvårdsregionens uni- versitetssjukhus, medan landstinget/ regionens interna forskningsmedel fördelas utifrån vetenskaplig kvalitet och utan hänsyn till lärosäte. Läns- sjukvårdens forskning kan alltså vara orienterad även mot andra universitet eller vara helt i egen regi utan kopp- ling till ett specifikt universitet. Även många grupperingar på universiteten har idag förankring på andra univer- sitet. Sverige är ett litet land och det är rimligt att allt mer forskning sker som både nationell och internationell samverkan, även om universitetstill- hörigheten utgår från den egna sjuk- vårdsregionens universitet. Forskning efter disputation Lösningen för fortsatt utveckling av den akademiska miljön och forskning inom länskirurgin (och universitets- sjukhusen) måste vara inrättande av flera kombinationstjänster, flera forskar-AT och -ST och akademiska överläkartjänster med kombinerad klinik och forskning. Läkarförbundet föreslår också flera biträdande lekto- rat. Skulle det också vara möjligt att inrätta post-doc fellowships på uni- versitetssjukhusen med gemensam finansiering av flera huvudmän? Framtiden Kan vi förvänta oss förbättrat forsk- ningssamarbete mellan olika nivåer i ”Men kanske är san- ningen snarare att det finns för forskningen bra respektive dåliga kliniker och att sjuk- hustyp är av mindre betydelse än den domi- nerande inställningen hos de individer som finns i ledningsställ- ning och på golvet.” Länskirurgins år