Svensk Kirurgi nr 5-17

258 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 5 • 2017 Översiktsartikel Pankreascancer Behandlingsprinciper och resultat idag THOMAS GASSLANDER Linköping thomas.gasslander@liu.se PER SANDSTRÖM Linköping per.sandstrom@liu.se M er än 1250 patienter insjuknar årligen i cancer utgående från pankreas eller det periampullära området. Sjukdomen har i tidig fas ofta vaga och ospecifika symtom vilket bidrar till att den hos huvuddelen av de drabbade upptäcks sent och då redan hunnit bli lokalt avancerad eller metastaserad. Majoriteten av patien- terna, cirka 75 procent, har därför en obotbar tumör vid upptäckten och kan endast erbjudas palliativ behand- ling. Patienter med adenocarcinom i pankreas (svarar för cirka 80 procent av alla periampullära tumörer) har då en dålig prognos med endast fem pro- cents femårsöverlevnad efter diagnos. Den fjärdedel som kan behandlas med radikal kirurgi och efterföljande adjuvant onkologisk behandling har 25 procents femårs överlevnad varför det är av störst vikt att identi- fiera dessa patienter i ett tidigt skede. Patienter med andra periampullara tumörer som cancer utgången från nedre gallgången, papilla Vateri, duo- denalcancer, och framför allt endo- krina tumörer har påtagligt bättre prognos, vilket är ytterligare ett skäl att vara kirurgiskt aktiv och behandla denna patientgrupp 1 , Figur 1. Utredning Patienter med symtom som inger misstanke om periampullär cancer skall utredas skyndsamt i enlighet med det Standardiserade vårdförlop- pet och på detta sätt öka möjlighe- terna till kurativ behandling. Miss- tanke som ska föranleda skyndsam utredning är ikterus utan leversjuk- dom eller känd gallstenssjukdom, bilddiagnostiskt eller endoskopiskt fynd som talar för malign förändring i pankeras, cyto- eller histopatolo- giskt fynd som talar för malignitet i pankreas eller misstanke om maligni- tet i pankreas vid bukoperation. Pankreascancer utgör cirka två procent all nydiagnostiserad cancer (den tolfte vanligaste cancerdiagno- sen) men svarar för cirka sju procent av all död i cancer (fjärde vanligaste diagnos vid cancerdöd). På grund av pankreascancerns relativa ovanlighet är allmän screening inte motiverad, men väl för de patientgrupper som har ärftlighet för pankreascancer eller de med vissa genetiska sjukdo- mar som innebär ökad risk. Dessa patienter bör erbjudas onkogenetisk utredning och följas enligt de natio- nella riktlinjerna. Bilddiagnostik med multidetektordatortomografi (DT) ger mest information för diagnos och stadieindelning. I vissa fall behöver utredningen kompletteras med MRT med kontrast inklusive MRCP och/ eller endoskopiskt ultraljud med eller utan provtagning. Laboratorie- diagnostik med tumörmarkörer (CA 19/9) har endast begränsat diagnos- tiskt värde men kan användas som behandlingsmonitorering i vissa fall. CA19/9 måste värderas med för- siktighet vid gallstas. Endoskopisk undersökning (ERCP) är inte indice- rat i diagnostiskt syfte annat än vid misstänkt papillcancer. Endoskopiska åtgärder är däremot värdefulla för Även om pankreascancer inte hör till de vanli- gaste cancerdiagnoserna är det relativt vanliga patienter på våra kirurgavdelningar. En snabb utveckling har skett avseende behandling och nya svenska studier som patienter kan inklu- deras i och vi får här en översikt av ämnet från Per Sandström och Thomas Gasslander.