Svensk Kirurgi nr 1-18

7 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 1 • 2018 SVENSK KIRURGI • VOLYM 75 • NR 6 • 2017 Kolumnen – Akutkirurgi inte så enkelt i verkligheten. Personlig och yrkesmässig utveckling, omväxling, pengar, äventyr och spänning kan vara starka motiverande skäl. Sannolikt har de flesta humanitära hjälparbetare blandade motiv. Spelar det då någon roll vilka drivkrafterna är? Ja! Att det ger personlig tillfredsställelse behöver dock inte minska värdet av handlingen. Arbetet leder ju oftast till något positivt och kan bli till en god cirkel. Men det är av största vikt att inte placera sig själv som subjekt – ”Jag ger hjälp.” Istället bör man se sig själv som en som arbetar med skadade och överlevande, på deras villkor och i deras länder. Att arbeta som läkare och kirurg inom humanitär verksamhet internationellt ställer höga krav på yrkesmäs- sig kompetens. Man måste kunna anpassa sig både till enklare förhållanden och sämre materiella resurser, och det är ur etisk synvinkel helt nödvändigt att ha det yrkes- kunnande som krävs för arbete under så svåra omständig- heter som det ofta kan vara fråga om. De stora humanitära organisationerna vill ha stabila, omdömesgilla yrkesperso- ner som är väl medvetna om sina begränsningar, och kan kommunicera dem. Organisationerna skyr både de som vill frälsa världen och de adrenalinstinna äventyrarna som riskerar både sitt och sina patienters liv. Global etisk läkarkod De grundläggande värderingarna om rätten till vård och rätten till liv är universella. De stipuleras tydligt av Världsläkarförbundet (WMA) och dess etiska riktlinjer 4 . Bristfälliga yrkeskunskaper och dålig sjukvård accep- teras inte hemmavid och det finns ingen ursäkt för att år 2018 acceptera det någon annanstans heller. Att erbjuda undermålig sjukvård innebär både ett svek mot patien- terna och en säkerhetsrisk för den organisation man representerar. Att tro att vem som helst på plats är bättre än ingen hjälp alls, är helt enkelt fel. Den humanitära historien är överfull av exempel på läkare som av missriktad välvilja felbehandlat patienter. De fattigaste, sjukaste och hår- dast drabbade människorna på vår planet har naturligt- vis också rätt till adekvat sjukvård även om resurserna är begränsade. Okvalificerad kirurgi en fara I Läkartidningen publicerades hösten 2017 en artikel om en ung, icke-legitimerad svensk läkare som på eget bevåg tagit sig in i Raqqa i Syrien 5 . Han arbetade ensam med ovana sjuksköterskor på en läkarstation och behandlade enligt artikeln många fall av svårt krigsskadade patienter utan vare sig professionellt stöd eller rätt utrustning. Inga kritiska motfrågor ställs av journalisten. I artikeln berät- tas bland annat om hur läkaren utan bedövning ”grävde granatsplitter ur en skrikande kvinna”. Sådan behandling ska ingen utsättas för, men Läkartidningens chefredak- tör uttrycker i en ledare sin beundran för modet att göra något sådant. En kombination av missriktad medicinsk heroism på andras bekostnad och journalistisk naivitet riskerar att inspirera svenska läkare att offra den medicinska etiken på självförhärligandets altare. Det går helt emot det arbete som bedrivs av de stora humanitära medicinska aktörerna, som MSF & ICRC; ingen läkare får åka ut till krigszoner innan kompetens och vitsord säkerställts. Organisationerna har tydliga minimikrav för vilken erfarenhet som krävs och vilken typ av operationer man ska kunna utföra självständigt. Egna kurser ordnas där deltagarna får lära sig om etik, krigets lagar, krigssjukvårdens epidemiologi samt basal krigskirurgi. Fortbildning av lokala kollegor är en viktig del av humanitärt arbete. Här pågår HLR-utbildning vid Läkare utan gränsers traumasjukhus i Aden, Jemen. Foto: Hella Hultin 7