Svensk Kirurgi nr 2-18

95 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 2 • 2018 Studieuppehåll Livet som artist var kul och en dröm som gick i uppfyllelse. För bandmed- lemmarna spenderades mestadels av tiden antingen på turnerande eller i studion. För Mats som under tiden parallellt studerade på Karolinska Institutet innebar detta allt mindre tid åt studierna, vilket blev skälet till att han tog en paus i sina studier, "vi turnerade och spelade in skivor. Plug- get blev lidande och jag tog studieup- pehåll", minns Mats. Solokarriär Efter ett par år med Docenterna banade Mats sin egen väg och läm- nade bandet 1985 för att istället satsa på en solokarriär och 1987 släppte han albumet ”Kärlekens språk”. En av låtarna spelades flitigt på radio men dessvärre sålde inte skivan till- räckligt. Eftersom den tilltänkta framgången hade uteblivit återtog Mats studierna vid Karolinska Insti- tutet och var färdigutbildad läkare två år efter solodebuten. Övertalad till kirurg Efter läkarstudierna följde två års underläkartjänst på anestesikliniken följt av AT-tjänstgöring på S:t Görans sjukhus. Mats hade haft tankar på att bli anestesiolog men lät sig bli över- tygad av den dåvarande kirurgchefen Jon Ahlberg om att istället satsa på kirurgi. För Mats var det kombina- tionen av den omedelbara effekten som operation medförde för patien- ter som förbättrades, samt en svag- het för beröm av hans insatser som fick honom att ställa sig på andra sidan skynket: "Han (Jon Ahlberg) anställde mig efter avslutad AT och på den vägen är det. Tillfälligheter- nas spel och en svaghet för beröm avgjorde", erkänner Mats. Den hårda ST-utbildningen i kirurgi i kombination med fru och barn lämnade lite tid över till musi- ken. När man frågar Mats om han hade bytt ut skalpellen mot mikrofo- nen svarar han: "Svårt att säga. Det beror på omständigheterna. Jag har vänner som är heltidsmusiker och det är många gånger en mycket slitig tillvaro med ont om jobb och dåligt betalt. Och så gillar jag mitt jobb som kirurg!" Release 2017 Men mikrofonen lades aldrig helt på hyllan, efter att Mats blivit färdig spe- cialist på S:t Görans sjukhus fortsatte han med musiken i den mån han kunde. Mats startade coverbandet Jonnie Bell and the Ding Dongs med några vänner men spelade ingen egen musik. Under tiden filade han på både gamla och nya låtar men utan att spela in materialet. Klivet tillbaka in till musikstudion kom istället några år senare, nästan två decennier efter solodebuten, då han träffade Niclas Green på Lovande Projekt. Med den särpräglade skånska dialekten intakt blev resultatet tre skivor samt ett par låtar därutöver, vilka lades ut på Spo- tify 2017. Vad som väntar härnäst för Mats med musiken återstår att se: "Jag har inga konkreta planer men man vet aldrig vad som väntar runt hörnet." Nya utmaningar Idag arbetar Mats Möller som över- läkare på Ersta sjukhus, där har han opererat allt från gallor och bråck till obesitas och fundoplikationer. Han har även lärt upp flera randade ST- läkare och specialister. När en ledig lucka uppstår hoppar han även in och spelar med storebrorsans band Bucka­ roos. Efter 13 års tid med utsikt över Skeppsholmen och Djurgården är det dock dags för en ny utmaning: "Jag började på Ersta sjukhus i april 2005 och har genomgående trivts väldigt bra. Nu ska jag sluta efter påsk och börja på GHP istället. Jag har varit på Ersta länge och vill prova ett nytt sätt att jobba." En vanlig tråkig doktor i vit rock I en dokumentärfilm på Youtube från 1984 som heter ”Docenterna: I sina bästa år”, ser man den då 25-åriga Mats Möller träna på gym samtidigt som han mellan övningarna säger: "Ja, jag ska bli doktor. En vanlig tråkig doktor i vit rock som lagar människor, det ska jag bli!" Mats du hade nästan rätt – som ST i kirurgi har det varit en oerhört givande randning på Ersta med dig och dina kollegor. Och 35 år senare blev det nästan som du förutspådde; du är en doktor, du bär alltid din vita rock, du lagar människor – men du är inte en ”vanlig tråkig” doktor. Du är den sjungande kirurgen!  Personporträtt Omslaget till Docenternas album "Liv i Norr".