Svensk Kirurgi 3-18

127 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 3 • 2018 kirurgisk vård inverkar det på all annan verksamhet på sjukhuset och det låter sig inte göras utan att man även planerar för vilken verksam- het som ska bedrivas på sjukhuset och hur transporter av patienter ska kunna ske på ett patientsäkert sätt. 4 . Det är politiskt impopulärt att stänga akutkirurgiska enheter då sjuk- husen är en viktig arbetsgivare och befolkningen vill ha sitt sjukhus kvar. Att man som politiker och allmänhet vill kämpa för att behålla arbetstillfäl- len och vårdgivare lokalt är helt rim- ligt, men cancerpatienten är inte till för att få politikern omvald eller hålla sjukhuset öppet utan patienten har rätt till optimal vård. Befolkningen förutsätter att den vård som ges är av högsta tänkbara kvalitet och patien- ten drar sig inte för transporter om så krävs för högre kvalitet. Akutkirurgi Det är alltså odiskutabelt att kolorek- talcancerpatienten har rätt till opti- mal vård för sin tumörsjukdom. Det är också odiskutabelt att den akut sjuka patienten har rätt till optimal vård. Hur löser vi detta? Den krassa sanningen är att vi inte kan ha så många akutkirurgiska enheter i Sve- rige som vi har i dagsläget. Med ett nationellt befolkningsmässigt och geografiskt perspektiv måste man bestämma sig för hur många akutki- rurgiska enheter som behövs och var, samt hur transporter ska ske. Vilken akutkirurgi måste man ha kompetens att utföra på respektive enhet? Varje enhet som bedriver akutkirurgi måste också ha ett rimligt elektivt uppdrag som motsvarar upprätthållandet av den akutkirurgiska kompetensen. Allt detta kommer att kräva vissa kompromisser. Överblick Således är det tyvärr inte så enkelt att man kan titta på varje enskild diagnos var för sig och flytta dem som man finner bäst, utan man måste ha en gedigen överblick över hela vården inklusive akutvården för att göra en omorganisation i enlighet med vad som vore bra för den enskilda cancer- diagnosen. Beroende på vad ett sjuk- hus ska ha för verksamhet måste man begrunda vilka andra verksamheter som därmed behövs och vilka vård- samband som är nödvändiga. Alla delar av en vårdkedja måste inte finnas på samma geografiska plats, men vissa måste faktiskt det och andra måste man göra en tydlig process för, så att rätt kompetens går att skaffa eller remittera till vid behov. Trans- portmöjligheter måste beaktas och planeras. Tillgången till palliation, hems j ukvå rd , rehabilitering inklusive pri- märvård behö- ver också ses över. Denna verksamhet behöver i möjligaste mån bedrivas nära patientens hem eftersom den vården ofta ges under långa perio- der. Där kan behövas insatser för att decentralisera viss verksamhet, så patienten kan få återkommande hjälp utan långa resvägar. Större kirurgiska ingrepp görs förhoppningsvis endast ett fåtal gånger och då är resvägen ett mindre problem. Teamarbete Enbart hög volym i sig är ingen garanti för hög kvalitet utan stän- digt utvecklingsarbete är nödvändigt. Excellent klinisk verksamhet går hand i hand med excellent forskning. Alla patienter har rätt att erbjudas delta- gande i pågående multicenterstudier och högkvalitativ klinisk vård. För att ligga i framkant vad gäller såväl kirurgisk teknik, diagnostik, forsk- ning, perioperativ vård, omvårdnad och utveckling av alla delar av det multidisciplinära teamet krävs en kri- tisk massa i alla delar. Om det bara hängde på kirurgens kunskaper skulle en Skicklig Kirurg kunna resa landet runt och utföra fantastisk kirurgi, men det vore naturligtvis ett misstag. Hela teamet är avgörande för resulta- ten. Ny struktur En omorganisation där diagnoser flyttas kräver också att den motta- gande enheten som åtar sig ansvaret för en ökad volym har resurser för att klara detta. En nivåstrukturering som leder till ökade väntetider eller sämre tillgänglighet är inte acceptabelt. Men tillgänglighet kan lösas på andra sätt än att sjukhuset ligger geografiskt nära, genom tydliga kontaktvägar med ett starkt nät kring patienten. Det kräver att ett stort ansvar för detta nät tas av både den enhet som utför kirurgin och de vårdenheter som finns geo- grafiskt nära patienten, där det är glasklart vem som gör vad och kommunika- tionsvägarna är öppna. Strukturen för detta behöver vara fastställd och en sådan struktur kan hotas av revir- tänkande, av förbittrade vårdgivare som är missnöjda med omorganisa- tionen samt av den enhet som åtagit sig uppdraget men inte tar sitt ansvar i arbetet med att göra vårdprocessen säker och smidig för patienten hela vägen tillbaka till hemorten. Patien- ten måste vid varje tidpunkt veta vart hen ska vända sig vid frågor eller pro- blem. Sakkunniga Politiker har i arbetet med att organi- sera vården att förlita sig på informa- tion från sakkunniga inom vården. Det vill då till att de omger sig med en väl avvägd grupp sakkunniga att grunda besluten på. En stor omorga- nisation av akutkirurgi måste självfal- let göras i samråd med kirurger, för- slagsvis Svensk Kirurgisk Förening. Enskilda sakkunniga som tillfrågas kring centralisering av viss vård utgörs inte helt sällan av personer som har att värna sin egen verksamhet. Det finns en risk för oss alla att drivas av olika särintressen och inte nödvän- digtvis med cancerpatientens bästa för ögonen. Därför behöver speciali- tetsföreningar med bred representa- tion vara nyckelspelare i arbetet och blicken måste lyftas över de enskilda sjukhusen.  Debatt ”En stor omorganisation av akutkirurgi måste självfallet göras i samråd med kirurger"