Svensk Kirurgi 4-18

198 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 4 • 2018 I en ledare i slutet av juni i denna publikation efterlyste Svensk Kirurgisk Förening en respektfull debatt omhur framtidens utmaningar i vården ska lösas. RCC i samverkan välkomnar en debatt men har kanske ännu hellre en dialog med föreningen kring våra gemensamma utmaningar. Några påståenden i ledaren förtjänar dock att kommenteras här, eftersom de innehåller en del felaktigheter. • Kirurgin har varit väl representerad i RCC i samverkan sedan gruppen fick sin fasta form. Antingen genom ordinarie ledamöter eller genom deras ersättare med ständig närvarorätt. Flera kirurger deltar i RCCs regionala lednings-, styr-, och samrådsgrupper och har varit och är delaktiga i olika projektarbeten. Det gäller till exempel utredningen om nationell kompetens­ försörjning, som refereras till i ledaren i Svensk Kirurgi och den nationella arbetsgruppen för nivåstrukturering, som leds av en erfaren kirurg. • RCC i samverkan ser kompe­ tensförsörjningen och de för långa väntetiderna i cancervården som högprioriterade arbetsområden och har tagit fram såväl en nationell som regionala kompetensförsörjningspla­ ner. Som föreningen påpekar i sin ledare nämndes inte kirurgin speci­ fikt i den nationella planen, men det gjorde inte andra specialiteter heller (förutom de som är viktiga för samt­ liga cancerformer, som till exempel patologi och bild- och funktionsme­ dicin). Behovet av fler specialistläkare diskuterades dock i eget avsnitt. Det inkluderar även kirurger, då RCC i allt arbete poängterar behovet av multidisciplinära team där kirurger är en av många viktiga deltagare. • RCC har också noterat att univer­ sitetssjukhus med nationella vård­ enheter har för långa väntetider till operation. RCC har vid upprepade tillfällen påpekat att det går att göra plats för nationell verksamhet genom regional nivåstrukturering. Vår bild är att så har skett först på senare tid. Det kan dock bara delvis lösa proble­ men, som till stor del hänger samman med de generella kompetensförsörj­ ningsproblemen i vården. • Det är olyckligt att det nödvändiga nivåstruktureringsarbetet har kollide­ rat med en tilltagande kompetensbrist inom svensk sjukvård, inte minst vad gäller sjuksköterskor med och utan specialistutbildning. Att skylla den på RCCs nivåstruktureringsarbete eller RCC i samverkans påstådda ointresse är dock en förenkling. Kompetensbris­ ten finns i alla delar av svensk sjukvård. Bakgrunden till denna kompetensbrist är multifaktoriell och RCC sitter inte på några patentlösningar. Det handlar snarare om ett idogt arbete med väl­ kända ingredienser som god arbets­ miljö, gott ledarskap, bra karriärvägar och tydlig arbetsfördelning som vik­ tiga faktorer för att få till kontinuitet och god kompetens. Vi vill även lyfta fram att det i debatten som följt på SVTs repor­ tage om den högspecialiserade vården ibland har påståtts eller antytts att RCCs nivåstruktureringsarbete på cancerområdet har vilat på Måns Roséns utredning. RCCs nivåstruktu­ rering initierades dock innan Roséns utredning och arbetsprocesser och rekommendationer vilar på under­ lag från arbets- och sakkunniggrup­ per, i vilka ett flertal kliniskt aktiva kirurger ingått tillsammans med flera andra specialister. Till dess att Social­ styrelsen tar sig an även cancerom­ rådet inom ramen för sitt uppdrag med koncentration av den högspe­ cialiserade vården avser vi att fortsätta bedriva ett konstruktivt arbete såväl med nivåstrukturering som med stan­ dardiserade vårdförlopp.  RCC:s kommentar till ledaren i Svensk Kirurgi Svensk Kirurgisk Förening skrev i föregående nummer en ledare om nivåstrukturering och kirurgisk representation i RCC. Här svarar representanter från RCC på ledaren. BEATRICE MELIN Ordförande ANNA-LENA SUNESSON RCC Norr LENA SHARP RCC Stockholm BJÖRN OHLSSON RCC Syd SRINIVAS UPPUGUNDURI RCC Sydöst JOHAN AHLGREN RCC Uppsala Örebro THOMAS BJÖRK-ERIKSSON RCC Väst Debatt