Svensk Kirurgi 4-18
219 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 4 • 2018 Referat Kirurgveckan ningens medlemmar kring vad man ansåg som mest angeläget att fören ingen ska bidra med kom hands-on kurser som nummer ett. Vår kurs var en del av Kirurgveckan i Helsingborg som i år hade temat akut kirurgi och därför valde vi akut laparoskopisk kirurgi som tema för kursen. Mål gruppen var specialister och kirur ger i slutet av sin ST-utbildning, där kursen kan antas ha störst betydelse för deltagarnas kliniska vardag. Lärare för kursen var tre erfarna kirurger: Fredrik Hjern, David Stillstöm, Popa Dorin Eugen och undertecknad som var kursansvarig. Donatorer Än så länge är antalet donatorer begränsat i Sverige. För att vi ska kunna få ett mer omfattande kurs utbud behöver antalet öka. Vi valde denna gång att använda kropparna i första hand för demonstration av lärarna och endast en del av delta garna fick träna. Huvuddelen av trä ningen gjordes på djurlaboratorium. Erfarenheter från bland annat Mayo Clinic i USA visar att för att öka antal donationer krävs omfattande infor mation till allmänheten och att de etiska principerna alltid följs. Detta kommer, liksom skapandet av fler våtlab på andra universitetssjukhus i Sverige, vara vår utmaning för framti den. Målet är att vi från och med nu ska ha donerade kroppar som en del av utbildningen under dessa kurser och bredda kursutbudet till andra typer av kirurgiska ingrepp. Deltagarreflektion Här är en reflektion skriven av Petrus Boström och Malin Simlund som båda deltog i kursen: ”Oavsett tidigare kirurgiska erfa renheter eller personliga målsätt ningar med kursen kom de flesta överens om att vi fick ta del av en oerhört värdefull kirurgisk träning. I dagens utbildningssystem för svenska kirurger läggs mycket fokus på teo retiska kunskaper, något som accen tueras av såväl SK- som KUB-kurser, vilka samtliga saknar kirurgiska trä ningsinslag eller mål. Risken med det är att morgondagens kirurger endast blir teoretiskt skickliga avdelnings- och akutläkare men utan adekvata hantverkskunskaper. Men det finns fortfarande eldsjälar som försöker flytta fokus tillbaka till det kirurgiska kärnområdet, det som skiljer kirurgi från alla andra specialiteter och de uppgifter som inte kan eller bör utfö ras av någon annan än en kirurg. Vi har precis sett exempel på vad ett sådant engagemang kan leda till. Nu har vi diskuterat exakt portsättning ned till centimeternivå för olika diag noser, exakt hur stort tag man tar om tarmen när man bläddrar upp från ileocekalvalv till EA-slits på ett inre bråck, hur lång man klipper tråden vid laparoskopisk suturering, de olika energiinstrumentens för- och nack delar på mm-nivå, dissektionsteknik i olika delar av buken, hur mycket drag och motdrag behövs och hur det påverkar exponeringen. Detaljnivå på hög nivå. Kursen var därtill ett bra exem pel på nordiskt samarbete, där fram förallt svenska kursdeltagare och arrangörer kompletterades av några danska kollegor. De två danska spe cialisterna hade gått ett flertal kurser med grisövningar, vilket är obligato riskt i Danmark, men heller aldrig haft någon likande kurs. Inte bara är det intressant och roligt att träffa kol legor från andra länder. Deras lapa roskopiska kunskaper var dessutom värdefulla i såret, då de gärna bidrog med sina överlägsna erfarenheter av avancerad laparoskopi, tillförskan skade redan under ST-tiden. Just likoperationer kanske lämpar sig allra bäst just i övergången från anatomi till kirurgi. Det är dels ingen större hemlighet att många av dagens ST-läkare har otillräckliga anato miska förkunskaper, delvis till följd av läkarutbildningens allt större fokus på molekylärbiologi på bekostnad av anatomi, delvis för att man ofta inte lärt sig anatomi ur kirurgisk synvin kel. Fördelen med en människokropp är ju att det är en anatomiskt överläg sen modell jämfört med gris, där såväl kolon som flera organ i övre delen av buken är alltför lättåtkomliga för att lämpa sig för dissektionsarbete. Vi dis kuterade att de områden där övning på lik kanske vore allra mest givande, utöver vad vi gjorde under kursen, är de anatomiska lokaler som vi aldrig exponeras för i vardagen, men som är potentiellt livräddande. Splenektomi, mobilisering av lever, Kocherlösning följt av viscerala rotationer enligt Cattell-Brasch och Mattox manöver. Å andra sidan är det – framför allt för yngre kirurger – viktigt att man efter kursen på hemmaplan bygger vidare på de tekniker som man nyligen har tillförskansat sig. Man skulle enkelt kunna tänka sig att utbildningsläkaren inleder i simulator, fortsätter med opera tion på först lik och därefter levande djurmodell som gris och slutligen får ta sig an patienter. En sådan utbild ningstrappa skulle då kunna upprät tas för varje operativt område som ST består av. Och rimligtvis tillåts man inte gå vidare på trappan förrän tidi gare steg har godkänts. Våtlabsdemonstration och träning med instruktörer.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=