Svensk Kirurgi 5-18

266 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 5 • 2018 Kåseri F ör oss som studerade medicin på slutet av 1960-talet var den röda studentrörelsen en stor händelse. Mycket av de då vackert solidariska tankarna har kraschlan­ dat, men den tidens musik kan vi fortfarande ta till oss. Bob Dylan – helt anakronis­ tiskt Nobelprista­ gare 50 år senare – kan därför leva vidare med sin avskalade dåtids­ musik i The times they are a-changin’ där han förkla­ rar att samhället ständigt går vidare och att vi måste akta oss för att kritisera det vi inte kan förstå. Jag förstår vad han menar, och jag förstår det än bättre idag än igår! Dödlig kirurgi Under min underläkartid var trans­ vesikala prostatektomier en tung del av kirurgin, ventrikel-resektioner tillhörde vardagen och lever- och pankreaskirurgi var liktydigt med dödlig och experimentell kirurgi. Sjukhuskirurgin var fortfarande uppbyggd kring behovet av att kunna göra laparotomi för ileus och appendektomi inom några timmar och överläkarna var få och opererade allt från benbrott och uretärsten till sköldkörtlar och mammarhyper­ plasier. Blödande esofagusvaricer var vardagsmat på akutmottagningen och kärlkirurgerna opererade få patienter men reopererade desto fler av de primäropererade. Det är inte bara kirurgtekniken som ändrat sig sedan dess utan också patientklientelet ser mycket annor­ lunda ut – vilket i förstone kan vara s vå r f ö r s t å e l i g t . Det borde ju vara samma patienter även om vi som kirurger utveck­ las, men jag vill hävda att så inte är fallet. En del av det typiskt kirur­ giska har blivit internmedicin (till exempel inflam­ matorisk tarmsjukdom) och en del av det typiskt internmedicinska – exempelvis patologisk övervikt – har blivit kirurgi. Dessutom vågar jag (djärvt?) tro att utvecklingen inte stoppar med dagens kirurgi utan att även dagens unga kirurger så små­ ningom nostalgiskt kan berätta om allt som ändrat sig genom åren. Låt mig få spekulera lite. Melankolins bot På 1920-talet opererade man bort appendix för att bota melankoli och depressioner och på 1990-talet var fortfarande appendektomin ett kirurgins flaggskepp som gjorde oss oersättliga. Efter Jönköpingsstu­ dierna vet (inte bara tror) man idag att appendicit i en betydande andel av fallen är självläkande och att anti­ biotikaterapi i de flesta fall är en lege artis- behandling. Utvecklingen – till viss sorg för kirurger ur min generation – av appendicit är på väg bort från akutkirurgin och kommer kanske så småningom att hamna hos infektionsläkarna eller handläggas helt inom primärvården. Mindre ingrepp Leverkirurgin var en blodig del av kirurgin långt in på 1980-talet men har utvecklats både kvalitativt och kvantitativt så att idag nästan alla primära och sekundära tumörer kan opereras bort i allt större och mer komplexa ingrepp. Parallellt – och med mindre åthävor – har emellertid under de senaste decen­ nierna också de små, lokala ingrep­ pen utvecklats och det är min tro att dessa snart kommer att ta över kvantitativt, sannolikt i kombina­ tion med allt potentare och speci­ fika medicinska cancerbehandlingar. Kanske kommer framtidens leverki­ rurger inte alls att syssla med några av dagens jätteingrepp utan – liksom dagens kärlkirurger – utbilda sig i invasiv radiologi för att kunna hänga med. Pankreaskirurgin kommer tro­ ligen att gå en likartad väg, men något decennium senare – den väg som bröstcancerkirurgerna redan hunnit långt på. The times they are a-changin´ ÅKE ANDRÉN-SANDBERG Stockholm ake.andrensandberg@gmail.com Vårt samhälle förändras ständigt. Inget är idag som det var igår. Med fötterna i den kirurgiska historien blickar Åke Andrén-Sandberg framåt, mot AI, robotkirurgi och nya revo­ lutionerande immunomodulerande behandlingar och slår fast att ingen kirurg kommer att vara imorgon vad den är idag. Bob Dylan.