Svensk Kirurgi nr 6-18

335 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 6 • 2018 ögonläkare kopplas in tidigt för ställ- ningstagande till kortisonbehandling. Det finns tre behandlingar av toxisk hypertyreos som syftar till bot: medi- cinsk behandling med tyreostatika, radiojod eller kirurgi. Graves’ sjukdom uppmärksam- mades bland annat på 80-talet i USA då både George Bush och hans fru Barbara erhöll diagnosen. De behandlades båda två med radio- jod, vilket på den tiden var det allra vanligaste behandlingsalternativet i USA till skillnad mot Europa där medicinsk behandling var betydligt mer vanligt. Det fanns dock redan då signaler från flera håll att radiojodbe- handlade patienter kunde utveckla svår oftalmopati. Stockholm Thyroid Study Group På initiativ av professor Bertil Ham- berger, Karolinska Universitetssjuk- huset under tidigt 80-tal var Ove Törring med och bildade Stockholm Thyroid study group tillsammans docent Göran Lundell, Radiumhem- met och med andra kända namn inom endokrina kretsar. Bertil Ham- berger initierade en randomiserad studie mellan kirurgi, radiojod och medicinsk behandling av Graves’ sjukdom för att utvärdera och för- bättra behandlingsrekommendatio- nerna för denna sjukdom. Stockholm Thyroid study group var starten för ett antal stora prospektiva studier som kommit att påverka och för- ändra framtiden för patienter med tyreotoxikos. TT83 Den första studien, kallad TT83, inkluderade 179 patienter med Graves’ sjukdom och var den första (och är fortfarande den enda) ran- domiserade prospektiva studie som utvärderade alla tre behandlings- alternativen; radiojodbehandling, kirurgi och tyreostatika. Resultaten visade tydligt att risken att försämras i oftalmopati var avsevärt högre efter radiojodbehandling i jämförelse med tyreostatika och kirurgi 2 . Studien visade också att risken för oftalmopati ökar ju svårare hyper­ Sannolikheten att drabbas av oftamopati med de olika behandlingsalternativen beroende på mängd av T3 i blodet vid diagnos. tyreosen är, oavsedd behandlings- form. Uppföljande studier på samma population visade att medicinsk behandling innebar en tredubblad risk att drabbas av tyreotoxikosreci- div i jämförelse med kirurgi 3 . Vidare har fortsatta studier även visat att valet av behandling inte påverkar livskvalitet på lång sikt, men däremot kan patienter som genomgår kirurgi uppfatta sig friskare tidigare än vid de andra behandlingarna 4,3 . Dessa publikationer har fått internationell uppmärksamhet och satt Sverige på kartan som ett betydelsefullt land inom tyreotoxikosforskning. Studierna citeras ofta och dess figurer figurerar i internationella läro- böcker och visas i världskongresssam- manhang inom tyreoideafältet. Men ära och berömmelse är inte allt, resul- taten i studierna har även förbättrat omhändertagandet av patienter och förändrat behandlingsrekommenda- tionerna även i USA, där nu kirurgi som första behandlingsalternativ har ökat signifikant de senaste tio åren 5 . Stockholm thyroid study group bytte namn på 1990-talet till Thyroid study group och omfattar nu kirurger och endokrinologer från flera sjuk- hus i Sverige. Gruppen fortsätter att rekrytera och följa upp patienter och producera spännande resultat som med all säkerhet kommer ha infly- tande på hur vi behandlar våra tyreo- toxikospatienter i framtiden.  Referenser 1. Abraham-Nordling M, Byström K, Tör- ring O, et al. Incidence of hyperthyroi- dism in Sweden. Eur J of Endocrinol. 2011;165:899-905. 2. Tallstedt L, Lundell G, Törring O, et al. Occurrence of ophtalmopathy after treat- ment for Graves´ hyperthyroidism. The Thyroid Study Group. 1992. N Engl J Med 326:1733-1738. 3. Törring O, Tallstedt L, Wallin G, et al. Graves´hyperthyroidism: treatment with antithyroid drugs, sugery, or radioiodine- A prospective, randomized study. Thyroid Study Group. J Clin Endocrinol Metab. 1996 Aug;81(8):2986-93. 4. Abraham-Nordling M, Törring O, Hamberger B, et al. Thyroid. 2005 Nov;15(11):1279-86. 5. Burch HB, Burman KD, Cooper DS. A 2011 survey of clinical practice patterns in the management of Graves´ disease. J Clin Endocrinol Metab. 2012 Dec; 97(12):4549-58. Referat Kirurgveckan