Svensk Kirurgi nr 6-18

351 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 6 • 2018 dande spridning i mitten på 10-talet. För rektalcancer dominerar laparo- skopisk teknik för främre resektion och abdomino-perineal resektion (APE) medan öppen teknik är vanli- gare förekommande vid Hartmanns operation. Inom den laparosko- piska gruppen utförs en större andel robotlaparoskopi vid APE och Hart- mann, medan för främre resektion är andelen robotlaparoskopi jämförbar med konventionell laparoskopi, se Tabell 1. Patientselektion och utveckling över tid För att värdera potentiella selek- tionsmekanismer vid laparoskopi för koloncancer har vi analyserat ett urval av demografiska, perioperativa och korttidsonkologiska variabler; andel T4 cancer, andel stadium IV cancer, ASA, BMI, operationstid, intraopera- tiv blödning, totalt antal lymfkörtlar i resektionspreparatet samt vårdtid. De analyserade operationerna var för cancer i högerkolon (caekum, ascen- dens och höger flexur) och för cancer i kolon sigmoideum. Dessa variabler har jämförts med avseende på öppen eller laparoskopisk operation och för två tidsperioder, 2012–2014 samt 2015–2017. Tabell 2. Vad gäller kön sågs ingen skillnad. Andel T4 var i den laparoskopiska gruppen konstant över tid, något som även gällde andel med metasta- serad sjukdom. I den öppna gruppen minskade andelen stadium IV men andelen T4 ökade över tid. Andelen patienter med minst komorbididtet, ASA 1-2, var konstant i den laparo- skopiska gruppen men ökade över tid bland de öppet opererade. BMI ökade något över tid i båda grupperna. De laparoskopiska operationerna, fram- för allt sigmoideumresektion, uppvi- sade något längre operationstid och samtliga operationstider var i prakti- ken konstanta över tid. Antalet lymf- körtlar var jämförbara mellan grup- perna men ökade med två lymfkörtlar hos både de laparoskopiskt och öppet opererade. Vårdtiden var median fyra dagar vid laparoskopi under båda perioderna men ökade från sex till sju dagar vid öppen operation. Diskussion Den laparoskopiska kolorektala can- cerkirurgin har det senaste decen- niet i Sverige uppvisat en dramatisk förändring och ökat tiofalt och detta gäller samtliga sjukvårdsregioner. Vid en stor majoritet av svenska sjukhus är laparoskopi en väletable- rad behandling som patienter med kolorektal cancer nu kan erbjudas. Trots denna mycket positiva utveck- ling finns anledning att diskutera vissa förhållanden. År 2017 utför- des rektalcancer laparoskopiskt hos en majoritet, 57 procent, men för koloncancer var andelen 44 procent och således betydligt lägre. Detta förhållande kan te sig förvånande då kirurgi för koloncancer gene- rellt anses vara mindre komplex än kirurgi för rektalcancer. Tänkbara förklaringar, om än spekulativa, kan vara att rektalcancer är koncentre- rad till färre enheter och sannolikt även utförs av ett färre antal kirur- ger. Vidare är andelen robotlaparo- skopi betydligt högre vid kirurgi på rektum än kolon. En kombination av ovanstående bidrar sannolikt till det faktum att konverteringsfrek- vensen var lägre för rektalkirurgi än för kolonkirurgi. Andra tänkbara förklaringar till den lägre andelen laparoskopiska kolonresektioner skulle kunna vara brist på kirurgisk laparoskopisk kompetens men även sjukvårdslogistiska problem. T4 cancer har sedan introduk- tionen av kolorektal laparoskopi av många kirurger ansetts vara en kontraindikation, och att våra resul- tat visar att så fortfarande är fallet förvånar knappast. Däremot är det förvånande att stadium IV cancer fortfarande är mindre vanligt vid laparoskopi, speciellt med tanke på att det inte finns någon anledning Figur 1. Andel koloncancer och konverteringsfrekvensen i Sverige 2009–2017. SCRCR. Figur 2. Andel rektalcancer och konverteringsfrekvens i Sverige 2009–2017. SCRCR. Laparoskopi