Svensk Kirurgi nr 2-19

77 SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 2 • 2019 Utbildning ständigt i hemlandet efter avslutad utbildning. Vår kollega hade beviljats ett treårigt fellowship i Frankrike. För att få påbörja tjänsten krävdes dock antingen ett förberedande år på kli- niken i Frankrike eller titeln F.E.B.S./ Gen Surg. Kandidaterna hade förberett sig noggrant med litteraturstudier, munt- liga förberedelseförhör och MCQ- tentor. De flesta klarade examen, men flera blev underkända trots månader av förberedelser. Svårigheter I sin nuvarande form anser vi att EBSQ-examen är för avancerad för att användas som svensk specialist- examen. Dels på grund av lämplig- hetskraven, eligibility , som vi tror att många skulle ha svårt att uppnå, dels på grund av bredden. Flera svenska kirurgiska specialiteter ingår i examen och det radiologiska inslaget är stort. Sedan är de frågor som ställs mycket specifika och kräver god och djup kännedom om ämnet. Som kirurg har man inte heller möjlighet eller tid att resonera sig fram till lämpliga svar, vare sig i MCQ-delen eller under den muntliga prövningen. Svensk specialistexamen För närvarande saknas svensk exa- mination efter genomgången specia­ listtjänstgöring i kirurgi. Om en svensk specialistexamen ska införas bör syftet vara klart. Skulle det vara att höja och säkra kvaliteten på den kirurgiska utbildningen, eller för att examen finns i andra länder? En examen måste motsvara given utbildning oavsett var i landet ST-läkaren tjänstgör. Ett argument för examen är att tydliga utbildningsmål, en specifice- rad och realistisk operationslista och en efterföljande examen skulle sätta press på kirurgklinikerna att optimera ST-läkarnas tid. Det skulle också pressa ST-läkarna att vara aktiva och pålästa. Ett argument mot examen är att en sådan inte per automatik höjer kompetens eller manuell yrkes- skicklighet, även om det stimulerar till inläsning. Ett alternativ kunde kanske vara mer omfattande och spe- cifika inläsningsmål inför de KUB- kurser som finns. Om en examen inrättades, vad skulle godkänd respektive under- känd examen leda till? Skulle god- känd examen vara krav för titeln specialistläkare? Vilken auktoritet skulle organisera och bekosta admi- nistrationen av en specialistexamen? Om en obligatorisk examen införs borde Socialstyrelsen sannolikt vara ansvarig. Fördelen med en svensk examen jämfört med en europeisk är att den kunde anpassas efter svenska förhållanden och också genomföras på svenska. Paneuropeisk examen EBS arbetar för en paneuropeisk examen och harmonisering av kirurg- utbildningen i Europa. Detta är lov- värt, likaså att kraven är relativt högt ställda. Å andra sidan har Europas länder egna specialistkrav och man kan fråga sig om intresse för en gemensam examen verkligen finns. Med tanke på EBSQ-deltagarnas utomeuropeiska härkomst betviv- lar vi det. Om Sveriges ST-läkare i kirurgi ska göra en europeisk examen måste ST-utbildningen anpassas efter det europeiska curriculumet. Nivån på denna tentamen bedö- mer vi motsvarar nivån för de sub- specialistexamina EBS erbjuder. Skillnaden är bredden, då subspe- cialistexamen innebär möjlighet till fördjupning och spetskompetens inom ett specifikt område. För de ST-läkare eller allmänkirurger som är intresserade av att ta EBSQ- examen är det, invändningarna till trots, ändå en god erfarenhet. Hem- kliniken bör då erbjuda inläsnings- tid samt bekosta kursavgift, resa och hotell.  Östergötland arrangerar ERCP-möte 2019 Framtida möjligheter 10–11 oktober Vildmarkshotellet, Kolmården För mer information www.ercp.se