Svensk Kirurgi nr 4-19

187 SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 4 • 2019 bestod av elektiva unilaterala ingui­ nala bråckplastiker på män som var åtgärdade med fyra olika nätgrupper; Polypropylen (PP) fullviktsnät >50 g/ m² (HWM), vanliga PP lättviktsnät <50 g/m² (vanliga LWM-PP), kom­ posit PP lättviktsnät med absorber­ bar komponent; poliglecaprone-25 (LWM-PP/PGC) eller polyglac­ tin-910 (LWM-PP/PG). LWM-PP/ PGC är UltraPro  och LWM-PP/PG är Vypro (I/II)  . Materialet justerades och analyserades för ålder, ASA-klassi­ fikation, bråckanatomi, bråckdefekt­ storlek, recidivbråck och operatör. Primärt utfall Det primära utfallet var reoperation för recidiv (proxy för recidiv). Detta definierades som en ny bråckopera­ tion på grund av recidiv i samma ljumske där den tidigare öppna främre nätplastiken (indexoperatio­ nen) hade utförts och registrerats i SBR. Indexoperationerna var regist­ rerade operationer vilka hade utförts med en spänningsfri bråckplastik enligt Lichtensteins teknik. Resultat Totalt registrerades 94601 utförda bråckplastiker i SBR för en öppen främre nätplastik i ljumsken under denna nioårs inkluderingsperiod. Efter exklusion inkluderades 76 495 bråckplastiker för statistisk analys, varav 1676 (2,2 %) reopererades för recidiv. Medianåldern var 63 år utan skillnad mellan reoperationsgruppen och den totala kohorten. Den maxi­ mala uppföljningstiden var 11,5 år och medianuppföljning var 6,5 år. 38 729 bråckplastiker åtgärda­ des med HWM, 13002 med vanliga LWM-PP, 17029 med LWM-PP/ PGC och 7735 med LWM-PP/PG. Resultaten visade ingen signifikant skillnad mellan HWM (1,9%) och vanliga LWM-PP (1,7%) (HR 1,12, 95% Cl 0,96-1,31, P = 0,13) för reoperationsrisken för recidiv. Det var emellertid en ökad risk för LWM-PP/ PGC (2,3%) med HR 1,42 (95% Cl 1,25-1,61, p <0,001) och för LWM-PP/PG (4,1%) med HR 2,05 (95% Cl 1,79-2,34, p <0,001) jäm­ fört med HWM. Stora och mediala bråck Mediala bråck, bråckdefekter >3 cm och recidivbråck var alla oberoende faktorer som var associerade med en ökad risk för reoperation för recidiv. Vidare visade subgruppsanalyser att det inte förelåg någon skillnad för recidiv mellan HWM och vanliga LWM-PP vid stora- eller vid mediala defekter. De övriga lättviktnäten upp­ visade däremot en ökad risk vid dessa bråckdefekter. Vid mindre defekter än 1,5 cm fanns det ingen ökad reci­ divrisk mellan LWM-PP/PGC och HWM. Stor studiepopulation, lång upp- följning Tidigare randomiserade studier inom ämnesområdet har uppvisat liknande resultat som våra, men en del har haft i primärt syfte att studera skillnad i smärta mellan nättyperna. Det inne­ bär att studierna har haft otillräcklig storlek på studiepopulationen för att möjliggöra en bedömning av reci­ divrisken. Styrkan med vår studie är den omfattande täckningsgraden av bråckplastiker nationellt med lång uppföljningstid vilket möjliggör detektion av skillnader i recidivfrek­ vens. Studieperioden representerar en tid då den öppna främre nätplas­ tiken har varit etablerad i Sverige med få variationer i operationsteknik. Populationsbaserade registerstudier blir alltmer betydelsefulla när ran­ domiserade studier har svårt med tillräcklig stor studiepopulation och adekvat uppföljningstid. Resultaten från denna registerstudie återspeglar hur det ser ut nationellt för de kirur­ ger som inte nödvändigtvis har ett särskilt intresse för just bråckkirurgi. Detta eliminerar potentiell bias för centra och kirurger som är bråckex­ perter och som är de som ofta utför ingreppen i randomiserade studier. Trend i nätanvändning i Sverige år 2005–2013 vid en öppen främre ljumskbråcksplastik (n=94 601). Data från SBR. Övriga utgjordes av; okända nät (n=1173), polyester (n=967), annat nät (n=90), TiMesh (n=596), Progrip (n=175), ePTFE (n=117), Preformerat (n=20). Pristagare – Bästa ST-arbete 2019