Svensk Kirurgi nr 4-19

226 SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 4 • 2019 Att söka drivkraft Vad är det som driver er? Den frågan har nog alla som läst läkarprogrammet diskuterat. Allteftersom studierna följs av AT, ST och specialistarbete tunnas dock diskussionerna ut. Självvalt kanske. Många känner att de hittar sitt förhållningssätt till arbetet. Vissa ser det som ett kall, andra gör det för att det är roligt, men ser sig själva i första hand som förälder, forskare, klättrare eller fritidsintresserad kock. Vissa funderar på det varje vecka, andra inte alls. Men oavsett hur ofta ni tänker på det så kvarstår frågan: vad är det som driver er? Vi återkom­ mer till detta senare. En vanlig arbetsdag Den här texten är egentligen en rese­ berättelse så vi börjar där. Klockan är 20.05, den första april 2019. Tem­ peraturen är 26°C så vi kan äntligen slappna av från de 33°C som det varit Resereportage Att ge mer än vad man tar – en reseberättelse från Gamboula Tack vare Skandinaviska Läkarbanken kunde Patrik Larsson, ST-läkare på kirurgkliniken i Skellefteå och kassör i KIRUB, åka till Gamboula i Centralafri­ kanska Republiken och arbeta i fem veckor. Här skriver han om sin vistelse och om drivkrafter i läkargärningen och vikten av kunskapsöverföring. tidigare idag. Vi befinner oss i Gam­ boula, i den västra delen av Central­ afrikanska Republiken och vi är nu fyra veckor in på vårt arbete på plat­ sen. Det är jag och min handledare Roland Andersson. Dagen har bestått av avdelningsarbete och mottagning. Vår resa började på Arlanda. Eller egentligen vid datorn med ansökan till skandinaviska läkarbanken. Efter ansökan, antagning, information, resedatumkontroll, ledighetsansökan, vaccinationsuppdatering och pack­ ning flög vi Arlanda, Istanbul till Yaounde i Kamerun och efter en 540 kilometer bilfärd kom vi fram till Gamboula. Väl på plats började till sist arbetet. Arbetsdagen börjar klockan 07.30 med gudstjänst följt av morgonrapport. Resten av dagen består antingen av rond och mottag­ ning varannan dag och operation var­ annan dag. Från dag ett har det framgått att det svenska arvet är starkt, tydligast märks det i att de seniora sköter­ skorna kan de viktigaste svenska fra­ serna. Hejhej, hur mår du, jag mår bra, godmorgon och fika. Det uttalas inte bara klockrent utan även med en snärt som skulle få vilken söderhipster som helst att sloka med öronen. Fika­ kulturen är för övrigt lika uttalad på operationsavdelningen i Gamboula som hos lattefarsorna i Vasastan. Centralafrikanska Republiken Möjligheten att åka till Centralafri­ kanska Republiken (RCA) har varit möjlig tack vare skandinaviska läkar­ banken. De trogna läsarna av Svensk Kirurgi minns kanske en reseberät­ telse från ett sjukhus i Gamboula 1 . Vi befinner oss nu på samma sjukhus. För nya läsare kan vi rekapitulera lite bakgrundsfakta. Centralafrikan­ ska Republiken är ett land i mitten av Afrika som liksom sina grannar de senaste decennierna kämpat hårt. PATRIK LARSSON patrik.larsson@regionvasterbotten.se Skellefteå