Svensk Kirurgi nr 4-19

227 SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 4 • 2019 Resereportage Kämpat för utveckling, kämpat för överlevnad, kämpat för sammanhåll­ ning. Det går, utan överdrift, att säga att det är ett land med utvecklings­ potential. I internationella mätningar hamnar det oftast längst ned vid gäl­ lande BNP samt mödra- och barna­ dödlighet 2 . Orsakerna är många men allt sedan självständigheten har man kämpat mot instabilitet, en kamp som fortgår än idag. Instabiliteten har dragit till sig människor som tar chansen att ta det de vill ha och ett antal av dessa har bildat milisgrupper. I början på 2010-talet utförde vissa av dessa en statskupp följt av ytterligare konflikter som orsakat flyktingström­ mar och ett maktvakuum som kataly­ serade mer våld. De senaste åren har läget lugnat sig men i nuläget brot­ tas centralregeringen med att blidka milisgrupperna. Av naturliga skäl måste man göra prioriteringar och sjukvården har inte kunnat priorite­ ras mest. Sjukhuset i Gamboula Sjukhuset startades år 1972 av svenska läkare och svenskar har varit med i styrningen av sjukhuset under många år men sedan en tid har det övertagits av lokalt utbildad personal. Sjukhusets mål är att bedriva bästa möjliga sjukvård utifrån befintliga förutsättningar och kan storleksmäs­ sigt jämförbaras med ett länsdels­ sjukhus. Med ett upptagningsom­ råde som normalt ligger på 45 000 och med medicin, kirurgi, barn och infektionsavdelningar, förlossning och operation borde man kunna sys­ selsätta ett antal läkare. Majoriteten av vården utförs dock av sjukskö­ terskor: akutbesöken sköts av sjuk­ sköterskor som vid oklarheter frågor läkare om råd och operationerna görs av en utbildad operationstekniker. Tuberkulosavdelningen, nutritions­ avdelningen och HIV-mottagningen sköts av sköterskor. Det finns bara två fast anställda läkare på plats. En av dem är Valère Banam som avslutade sin AT för två år sedan och numera är sjukhuschef. Den andra är Tim Wester, en ameri­ kansk läkare som arbetat i Kongo och RCA oräkneligt antal år. Två läkare på ett sjukhus och en arbetssituation som skulle få många att baxna. Det är svårt att förstå hur det går ihop. På senare år har man börjat få AT-läkare halvårsvis vilket avlastat påtagligt. Nämnde jag förresten att dr Wester ska gå i pension i höst? Där­ efter är alltså dr Banam ensam fast läkare. Frågor på det? Trots en minst sagt ansträngd arbetssituation är arbetsmoralen hög. Vad denna ”det löser sig”-optimism kommer sig av har vi inte lyckats utreda. Ta seden dit du kommer Vår första operationsdag inleddes med en hysterektomi, men just när vi börjat avbröts vi. Det hade kommit in en förstföderska som legat i värkar hela natten där barnets arm var ute. Hon behövde kejsarsnitt omedelbart. Snabbt byte av sal. In med kvinnan. Spinalbedövning, snabbtvätt. Start. Mekoniumfärgat vatten. Barnet togs till barnbordet påtagligt påverkad, förbättrades men behövde mer hjälp. Frågan var hur? Ingen neo-avdelning finns. Inga egentliga övervaknings­ Sjukhusets anställda samt Roland.