Svensk Kirurgi nr 4-19

228 SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 4 • 2019 Resereportage möjligheter. Mamman var helt slut­ körd. Den bästa övervakningen? Anhöriga. Man får göra det minst dåliga. Detsamma gäller bråckopera­ tioner. På grund av oroligheterna har leverans av allt material varit ojämn varför behandlingsalternativen varit suturplastik eller ingen operation alls. Under vår tid på plats handlägger vi flera tillstånd som man nästintill aldrig ser i Sverige. Fourniers gang­ rän i plural, tetanus hos en tioåring, tuberkulös perikardit, hydrocele orsa­ kat av filaria, undernutrition i otroligt sent skede, avancerade traumatiska sår med mera. Förhållningssätt till kontraster Så står man där. Förvirrad. Kontras­ ter i allt. UD avråder från alla resor hit på grund av konflikterna men väl på plats är allt lugnt. En del lever sin normala vardag medan andra bor i flyktingläger. Sjukvårdspanoramat är minst lika förvirrande. De med pengar söker på grund av lipom, andra utan resurser söker inte alls. Under vår tredje vecka vårdade vi en medvetslös tioårig pojke som några dagar innan fått ett sår och suc­ cessivt blivit allt tröttare och nu var okontaktbar. Efter att ha krampat åkte familjen till sjukhuset. Diag­ nos? Stelkramp. Patienten vårdades enligt konstens alla regler (ventila­ torbehandling finns inte) men trots detta gick han bort fyra dagar senare. Kontrasterna fortsätter även utanför sjukhuset. Ryktet om vår ankomst har före­ gått oss och regelbundet kommer människor till vårt hus och ber om pengar för att kunna köpa mat, sjuk­ vård eller betala sina barns skolgång. Vad göra? Ska man ge hen pengar? Våra pengar kan kanske vara det som gör att dottern får ett halvår till i skolan. Fast samtidigt, om vi så ger alla pengar vi har, kommer det göra någon skillnad i det stora hela? Hur kommer det påverka framtida volon­ tärarbetares arbete? Vad är alternati­ vet? Är det bättre att konsumera så mycket som möjligt för att stimulera till arbete och hjälpa ekonomin? Vad är långsiktigt hållbart? Såhär på plats är det uppenbart att det inte är pengar som är det största problemet, eftersom det trillar ned i korrupta fickor. Problemet är instabiliteten och alla som utnyttjar och utnyttjas på grund av detta. Lösningen stavas inte enbart pengadonationer utan kunskapsutbyte och kunskapsdona­ tion. Utbyggnad av donationsbanken Vem ska åka som volontärarbetare? Är det rimligt att åka som ST? Allt fler organisationer skickar endast specialister för att ha så erfarna män­ niskor ute som möjligt. Volontärar­ bete är dock ett heterogent begrepp. Arbete i direkta krigsområden är inte jämförbart med att arbeta på ett sjukhus som återhämtar sig efter Autolog hudtransplantation för brännskada efter fall i eld, 9-årig pojke. konflikter. Det gemensamma är dock att i båda situationerna kan det behövas stöd. För att svara på frågan vem som bör volontärarbeta måste man besvara vad syftet med humani­ tära insatser är. En stor del av vår tid spenderade vi med att diskutera med den lokala personalen. Handläggningar, rutiner och system. Syftet med diskussio­ nerna var dels att fånga upp det som kan förändras, dels att se vad vi kan lära oss. Hur ska man mäta effekti­ viteten av volontärarbete? Antal räd­ dade liv? Antal operationer/satsad krona? Vilken blir kontrollgruppen? Vad vore alternativet; att avstå den humanitära insatsen? Robertson et al 3 diskuterar svårigheten att mäta humanitära insatser kvantitativt och