Svensk Kirurgi nr 4-19

229 SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 4 • 2019 belyser att även om något är svår­ studerat betyder det inte att det är oviktigt. Att kvantifiera vikten av ST-läkares insats är onekligen svårt men det betyder inte att vi ska avstå från att åka. Man behöver inte vara specialist för att diskutera handlägg­ ningen av akut buksmärta eller stötta sköterskorna i deras arbete. Det är här i poängen ligger. Det är inte för att operera mycket som du volontärarbetar, det är för att stärka den lokala personalen i sitt arbete. Att ge mer än vad man tar Tillbaka till utgångsfrågan. Vad driver er? Oavsett vad man svarar så påverkas vi alla av riktningen och styrningen av sjukvården. Effektivi­ seringen får till följd att vi springer snabbare och inte lyfter blicken och glömmer att prioritera kunskapsö­ verföring. För i grunden handlar det här yrket om att ge mer än vad man tar. Till patienter, kollegor och sjuk­ vården som helhet. I min stad planeras ett nytt sjuk­ hus. Arbetsgruppen för detta har bestått av tio personer varav ingen är läkare under femtio år. Ingen i arbets­ gruppen kommer att arbeta kliniskt i det sjukhus som de utformar. Sjuk­ vårdsförbättring börjar alltid med kunskapsutbyte. Kunskapsutbyte i form av handledning, utlandsarbete och i diskussionerna kring klinikens utveckling. Det är ett utbyte som inte alltid går att mäta men som vi därför måste försvara. Till alla ST-kollegor är därför frågan om vad som är er drivkraft extra viktig. Oavsett om yrket är ett kall eller en av flera strängar på lyran så måste vi yngre kollegor påverka den sjukvård vi vill bedriva. Det gäller båda lokalt på arbetsplatsen, nationellt och internationellt. Ingen kommer att driva den i den riktning vi vill åt oss. Om femtio år när våra barn frågar var vi var då sjukvården genomgick sin största metamorfos någonsin hoppas jag att vi alla kommer svara att vi stod på barrikaderna och stod upp för det vi tycker är rätt. Volontärarbete Som summering för er som funderat på att volontärarbeta: åk! Du lär dig mer medicinskt, mer om dig själv och mer om andra. Du inser vad du värderar och står för. Att hjälpa män­ niskor, att bota, lindra och trösta är något som är stort. Oavsett om man är i Sverige eller i RCA behöver detta dock värnas. Om inte vi som läkare dirigerar riktningen styrs vi av andra mot något som inte nödvändigtvis är det rätta. Ta chansen att arbeta utom­ lands, det ger en möjlighet att lyfta blicken från utskrivningsmeddelan­ dena och kön till klädmaskinerna. Vår framtida sjukvård behöver vårt engagemang. Ser fram emot att träffa er alla nästa år på Kirurgveckan i Luleå. För övrigt anser jag att den yngre delen av läkarprofessionen alltid ska vara med i utformningen av framti­ dens sjukvård.  Referenser 1. Sadi L. Januari I Gamboula. Svensk Kirurgi. 2017-04-24;75(2). 2. Sepou A, Yanza MC, Nguembi E, Banga­ mingo JP, Nali MN. [Prenatal care in a semiurban area of Central African Repu­ blic: frequency, influential factors, mater­ nal and neonatal prognosis]. Med Trop (Mars). 2000;60(3):257-61. 3. Robertson DW, Bedell R, Lavery JV, Upshur R. What kind of evidence do we need to justify humanitarian medical aid? Lancet. 2002;360(9329):330-3. Centeret i Gamboula 2. Resereportage