Svensk Kirurgi nr 5-19

245 SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 5 • 2019 DTC i unga år (<45 års ålder) där det hade gått över 20 år efter behand- ling. Detta är förstås en viktig grupp eftersom en stor del av patienterna, framför allt kvinnorna, är unga då de får sin diagnos. Att betänka är dock att patienterna förr fick en betydligt längre och kraftigare TSH-suppres- sion jämfört med nu, när vi vanligen redan efter ett år släpper upp dem till en mildare suppression (TSH 0,1-0,5 mIE/L). Patienterna mår dåligt Med tanke på hur god prognosen för patienter med DTC är, särskilt för unga, är det märkligt att man i studier ser att de har en sänkt hälso- relaterad livskvalitet (HRQoL), ofta i nivå med patienter med betydligt mer aggressiva cancersjukdomar. Även denna fråga har intresserat Cia Ihre Lundgren, som för att illustrera tog upp ett inte helt ovanligt patient- fall: en 42-årig kvinna blev opere- rad för en papillär tyreoideacancer, klassificerad som pT2N1aMx. Den initiala behandlingen gick kompli- kationsfritt. Fem år efter behandling är hon recidivfri och har en strålande prognos. Men trots en objektivt sett mycket gynnsam bild är hon fortfa- rande sjukskriven 50 procent, har svårt att sova på grund av oro och ångest och oroar sig mycket för åter- fall. QoL-studier om oro och ångest Cia Ihre Lundgren presenterade resultatet av fyra QoL-studier där problematiken undersöktes ur flera perspektiv: - Hur ser DTC-patienternas livskva- litet ut på lång sikt? - Mår de dåligt som ett resultat av cancerdiagnosen och är det i så fall oro för återfall som påverkar dem? - Är det behandlingsrelaterade biverk- ningar och effekter som ger en sänkt livskvalitet? I de två första studierna undersöktes 279 patienter 14–17 år efter diagnos. Man kunde konstatera att så många som 48 procent av patienterna oroade sig för återfall. De hade till följd av detta en signifikant lägre HRQoL jämfört med normalpopulationen. Majoriteten av patienterna (86%) hade biverkningar eller symtom som var kopplade till behandlingen i form av fatigue (73%), sömnsvårigheter (54%) och irritation (53%). Den tredje studien var en pro- spektiv populationsstudie och omfat- tade alla nydiagnosticerade DTC- patienter i Sverige 2012–2017. Även här sågs en signifikant lägre HRQoL hos de som ofta hade oro för åter- fall, både vid diagnos och efter ett år. Generellt förbättrades dock patien- ternas HRQoL efter ett år, men det påverkades inte av TSH-värdet. I den sista studien gjordes djup- intervjuer av 21 patienter, för att öka förståelsen för patienternas ångest och oro för återfall. Man kunde kon- statera att både återfall men även oro för återfall gav patienterna ångest. Utifrån detta spekulerade Cia Ihre Lundgren om man kanske ökade patienternas oro för återfall genom en lång uppföljning. Det är ju betydligt fler patienter som oroar sig för återfall än som faktiskt får det. Vad kan vi göra? Kan vi som vårdpersonal göra något för att främja en god HRQoL hos patienter som diagnosticerats med DTC? Cia Ihre Lundgren påpekade att man hos patienter som visar tecken på oro och ångest kopplat till DTC-diagnosen bör bekräfta oron, och erbjuda samtalskontakt vid behov. En god tillgänglighet till mot- tagningen och en utsedd kontaktskö- terska, dit de kan vända sig med sina frågor, ger sannolikt patienterna en ökad känsla av trygghet. Kanske ska man ytterligare minska uppföljnings- tiden efter behandling för låg- och intermediärrisktumörer, och därmed kanske bidra till en minskad oro för återfall? Vidare bör man kanske ifrågasätta TSH-suppression hos hjärt-kärlsjuka. Sammantaget skulle detta kunna minska risken för flimmer och ge förutsättning för en minskad oro och ångest hos våra patienter.  Cia Ihre Lundgren efter föreläsningen på Kirurgveckan i Norrköping. Referat Kirurgveckan