Svensk Kirurgi nr 5-19

247 SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 5 • 2019 Referat Kirurgveckan Typ 1- och typ 2-skada I en studie från 2016 visade dr Schnei- der att nära 90 procent av signalbort- fall beror på peroperativ traktion av recurrensnerven. Vidare talade han om två typer av signalbortfall. Typ 1 (segmentell skada) där signal går att få genom stimulering av recurrens uppströms av en förmodad skada. Denna skada utgörs oftast av en ter- misk skada, klämskada eller delning av nerven. Vid typ 2 (global skada) föreligger ett genomgående signal- bortfall innefattande hela loopen från vagus till nervinträdet. Vid typ 1-skador var den direkt postoperativa recurrensparesen 95 procent, jämfört med 70 procent i gruppen med typ 2-skada. Det var dock ingen skillnad efter sex månader mellan grupperna, där man kunde se en 90 procentig återhämtning. Vad som dock utgjorde en skillnad mellan de två typerna av skador var att vid typ 1 var det extremt kort tid från sjunkande amplitud till signalbortfall (cirka 2 sekunder). Vid typ 2-skador kunde man däremot se ett långsam- mare förlopp från sjunkande ampli- tud till totalt signalbortfall (156 sek- under), vilket möjliggjorde att man kunde motverka signalbortfall genom att släppa på traktionen då dessa tidiga varningssignaler uppstod. Om man då släppte på traktionen och detekterade en 50 procentig ökning av amplituden, återhämtades nerv- funktion i samtliga fall både vid både typ 1 och typ 2-skador. Man ställde sig då frågan hur lång väntan på återhämtning av nerven som var rimligt intraopera- APS-elektord fästes runt nervus vagus. Peroperativ kontinuerlig mätning av latens och amplitud. tivt. Doktor Schneider har nu kunnat visa i en studie, publicerad i år, att om man inte erhållit en 50 procen- tig återhämtning av amplituden efter 15–20 minuter är sannolikheten för permanent skada så hög att man inte ska gå vidare till den kontralateral sidan, oavsett typ av skada. Relevans i praktiken I Halle har man mellan år 2011 till 2018 av drygt 3000 patienter och 5253 nerves at risk visat en minsk- ning av peroperativt signalbortfall från drygt fem procent till en procent efter introduktion av kontinuerlig nervmonitorering. Tillika presente- rade man att frekvensen för perma- nent recurrenspares 2018 var 0,02 procent. Riskfaktorer Avslutningsvis visade dr Schneider exempel på riskfaktorer kring kon- tinuerlig nervmonitorering där det finns rapporter om skador då man accidentellt kommit åt elektroden och fått en dragskada i vagus, samt skador på den då man fridisskerar densamma. Ytterligare risker som rapporteras är hemodynamisk insta- bilitet beroende på en parasympatisk aktivitet under kontinuerlig stimule- ring av nervus vagus. Den ökade para- sympatiska aktiviteten har bekräftats i djurstudier men någon klinisk rele- vans har ej kunnat konstateras. Dr Schneider konkluderade att med hjälp av kontinuerlig nervmo- nitorering kan man tidigt identifiera en hotande nervskada och på så sätt utföra förebyggande åtgärder för att minska frekvensen recurrenspareser. 