Svensk Kirurgi nr 6-19

296 SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 6 • 2019 NPO Hur tänkte du/ni vid indelningen i NPO? Jag har varit ordförande i gruppen som har gjort indelningen så det har varit diskussioner med många män- niskor förstås. Man kan inte som individ bygga ett nationellt system. Men jag kan berätta hur vi har reso- nerat, för det här är svåra frågor som inte är så lättlösta. Vi har varit noga med att försöka göra indelningen i sjukdomsgrupper, men vi är inte helt konsekventa i det och vi har ärvt en del saker. Vi har ärvt att det fanns ett område cancer och ett område psy- kiska sjukdomar. Ni kirurger är ju involverade i området cancer. Vi har fått förslaget att bygga det på funk- tion istället, men då skulle det vara för många som inte skulle känna igen sig i ett sådant system. Och när vi skulle bli överens här, 21 landsting/ regioner, så behövde vi ha något som ändå kändes hyggligt hemma. Och som också är för olika yrkesprofessio- ner. Då landade vi i olika sjukdoms- grupper. Då blir det ingen kirurgi för det är ju en behandlingsmetod. Ny svensk sjukvårdsorganisation med inspiration från den amerikanska Sen har vi ju traditionellt i det medi- cinska haft en sådan indelning att vi gör läroböcker efter medicin och kirurgi för läkare i alla fall. Och jag vet att Karl Landergren (region­ övergripande Hälso- och sjukvårds- rådgivare, red. anm.) i vår grupp har haft ett nära samarbete med er sty- relse. Det uppkommer en del frågor där man ser att man kommer emellan, men det håller på att ordna till sig lite nu tror jag. Vi har en endokringrupp som har adjungerat en endokrinki- rurg till sig, liksom i hjärt-kärl och thorax. De är med på lika villkor som de andra, så att säga. Då har vi fått in detta på ett bättre sätt. Det var inget som hindrade att en sjukvårdsregion från början hade utsett en kärlkirurg istället för en kardiolog, men tradi- tionen när man sätter upp ett ämne som hjärta-kärl är lite att det blir en kardiolog. Hur gick nomineringen till när representanter utsågs till de olika NPO-grupperna? Vi har fått till de här grupperna genom att gå på sjukdomsgrupper i huvudsak. Hur många kan man dis- kutera, de är väldigt olika stora i sin omfattning. Ögonsjukvård kontra barns hälsa, det är ju olika stora grup- per. Men det fanns ingen finess att lägga ihop ögat med örat till exempel, för det är ändå två olika kunskapsfält, därför har vi hållit isär det. Sen har det gått till såhär: att sen har varje sjukvårdregion, alltså de sex, utsett en representant som ska sitta i den nationella gruppen för sin region. Annars håller de på att bilda sådana grupper på sjukvårdsregional nivå. De är samma typ av ämnesområde, de kommer ifrån de regioner som är sjukvårdsregioner. Landstingen har sedan egna grupper som är till för spridning på hemmaplan. Vi har hela tiden varit väldigt noga med att om vi ska göra en förändring så räknas den inte förrän den gör skillnad hos patienten. Så de här grupperna som är på regional nivå ska inte göra nya dokument utan använda de som finns och sprida på hemmaplan. Skulle specialitetsföreningarna kunnat få nominera deltagare till de olika grupperna? När Sveriges nationella programområden utformades använde man inte Socialstyrelsens nyreviderade specialist­ indelning, utan tänkte annorlunda. Det blev 18 och sedermera 24 + 1 nya programområden. Mats Bojestig, endokrinolog, hälso- och sjukvårdsdirektör i Jönköping och ordförande i arbetsgruppen som utformade NPO intervjuas här av Svensk Kirurgi. ANNA LEIFLER Stockholm anna.leifler@svenskkirurgi.se