Svensk Kirurgi nr 6-19

297 SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 6 • 2019 NPO Ja, det skulle man ha kunnat tänka sig. Det har varit en diskussion, för det flesta NPO som de är bildade hade inte kunnat utses av speciali- tetsföreningarna för där sitter man nationellt och representerar sin sjukvårdsregion. Men de har nästan allihop haft träffar med sina specia- listföreningar och även med andra yrkesgrupper. Sen har de haft träffar med patientföreningarna och sen har vi gjort ett system. När man bildar en nationell arbetsgrupp ska speciali- tetsföreningarna och läkarsällskapets sektioner (sen är det ju vårdförbundet också) gärna vara med. Då kan det gå en fråga till specialitetsföreningarna -antingen de här är på gång in eller vem vill ni ha med? Vi har nästan upptäckt att hela tiden är ni kirurger rätt så väl representerade för ni har ju i era främsta som är framme, sådana som också är framme i de andra sys- temen, det är ju lite samma individer. I NPO finns inte kirurgin med någonstans, kan det leda till en fragmentisering av kirurgin tror du? Vad menar du med fragmentisering? Kirurgin är splittrad på många NPO och har inte varit inklude- rad från början utan successivt fått adjungerade platser. Det är proble- matiskt. Ja, jag förstår. Jag tycker det är väl- digt bra att ni lyfter den frågan och belyser den och att vi har en dialog om den. Jag uppfattar att den som var ordförande i endokringruppen var väldigt nöjd med att det kommit med en endokrinkirurg i gruppen, för de hade bland annat tittat på hur väl- digt olika man behandlar tyreoidea- sjukdom till exempel. Då hade man kommit till diskussionen om när man ska operera, när man ska göra någon av de andra behandlingarna och vilka olika traditioner som det finns i Sverige med olika inriktningar. Då sätter man igång frågan. Vad jag vet så har NPO hjärtakärl som ett av sina första områden – när vi ska göra mer som de här vårdförloppen som är lite annorlunda än cancer, då är det ändå vaskulär sjukdom, ett kärlkirurgiskt program som var framme innan som jag tror ni har tagit fram era sektio- ner- som är det första som går igång. Då kommer den här farhågan på skam i sådana grupper men samtidigt måste man vara observant på att inte försvinna i andra grupper. Hur har ni känt i cancervården, för där är ni utspridda överallt? Vi är oroliga över att fragmentise- ringen kommer att påverka kirurg- patienterna negativt. Men det är hela nivåstrukturerings- diskussionen du menar då? Kanske mer arbetet med kunskaps- styrning. Det finns inget gemen- samt kirurgiskt organ i NPO. Har ni funderat på, ni känner ju säkert alla de här individerna, har ni funderat på att kalla samman dem för att skapa ett lärande dem emel- lan? Vi har föreslagit ett nationellt kirurgiskt råd som vi tror skulle lösa många av de här problemen. Det andra sättet är att ni vaktar att ni går med i alla relevanta grupper. Det kan ni lösa. Det tror jag ni skulle se som viktigt. Ni är ju väldigt tunga i de här grupperna som magtarm till exempel. Där var till exempel tarm- svikt och appendicit. Problemet som vi uppfattar det är att vi inte är tillräckligt represente- rade i grupperna. När ni har pratat med Karl Lander- gren, vad har ni resonerat kring då? Jag tror han var med på mötet i Norr- köping. Vårt främsta förslag är ett natio- nellt kirurgiskt råd. Jag vet att vi har diskuterat, det finns andra grupper, jag ska inte jämställa er, men Svenska Sjuksköterskeföre­ ningen har varit orolig för att omvård- nadsfrågorna kommer bort. Det är säkert en välgrundad misstanke. För vi har sagt att man måste vara multi­ professionell i de här arbetsgrup- perna. Och vi håller fast vid att det är en klok strategi. Men då blir det lite som med distriktsläkarna att man blir ensam i sådana här grupper. Det är det som du beskriver med kirur- gin. Då har vi talat med dem om de som är med i sådana här grupper om de skulle komma samman vid något tillfälle för att diskutera vad det finns för gemensamma frågor. För hur kan man representera? Det är inte så enkelt när man är ensam, utan man måste ha någon till bakom sig. Och då kunde sjuksköterskeföreningen Mats Bojestig, hälso- och sjukvårdsdirektör i Jönköping, ordförande i gruppen för NPO- införandet. Faktaruta Intermountain Healthcare Sjukvårdsorganisation i delstaten Utah i USA. Bildades 1970 då Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (mormonkyrkan) donerade sin sjukvårdsverksamhet till Intermountain community. Styrelsen består av oavlönade volontärer. Privat non-profitorganisation. Organisationen är både försäkringsorganisation och vårdgivare inom sjukhus- och primärvård. Upptagningsområdet är knappt hälften av Utahs 2,5 miljoner invånare. Det omgivande samhället är präglat av stark kristen tro och samhällssyn. Processperspektiv, mätning och målstyrning är centrala organisatoriska idéer. Patientfokus och kundfokus är centrala begrepp, liksom personcentrerad vård. Driver framgångsrik managementutbildning inom värdebaserad vård ( value-based care management programs ).