Svensk Kirurgi nr 1-20

13 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 1 • 2020 Ökad tarmcancerincidens efter konservativ behandling av appendicit 2 Endel patientermedperitonealmetas- tasering i form av pseudomyxoma peritonei har okänd primärtumör. Appendix är oftast boven i dramat men makroskopiskt och radiologiskt ses ingen uppenbar tumör. Ibland förekommer också anamnes på tidi- gare konservativ behandling av miss- tänkt appendicit. Denna bakgrund inspirerade till delarbete 2. I denna populationsbaserade studie var syftet att analysera tarmcancerincidens efter konservativ behandling av appendi- cit. Alla patienter med ICD-kod för appendicit och avsaknad av opera- tionskod innebärande avlägsnande av appendix, 1987–2013, identifie- rades från nationella patientregistret och matchades mot cancerregistret för efterföljande tarmcancerdiagno- ser. Tarmcancerincidens hos patien- ter med konservativ behandling av appendicit jämfördes med den för- väntade incidensen hos totalbefolk- ningen med standardiserade inci- densrater (SIR). Av 13595 patienter med konservativ behandling av appendicit fick 352 (2,6%) senare en tarmcancerdiagnos, vilket var fler än förväntat (SIR 4.1 95% CI 3,7– 4,6). Ökad incidens sågs framförallt för appendixcancer (SIR 35 95% CI 26–46) och högersidig koloncancer (SIR 7,5 95% CI 6,6–8,6). Incidens- ökningen var störst sex månader efter appendicit men var även förhöjd när patienter med <1 år sedan appendicit exkluderades och i alla åldersgrupper. En kvarstående incidensökning sågs efter fem år för högersidig kolon- cancer (Figur 2). Incidensen var inte ökad för vänstersidig koloncancer och rektalcancer. Den huvudsakliga inci- densökningen beror troligen på att en tumör funnits där från början och orsakat eller misstagits för appendicit. Detta illustrerar vikten av uppfölj- ning vid osäkerhet eller vid riskfakto- rer såsom hög ålder och komplicerad appendicit. Orsaken till den förhöjda långtidsincidensen är svårare att för- klara men premaligna förändringar som drivs eller påverkas negativt av inflammationen är tänkbara förslag. Figur 1. Överlevnad efter CRS +HIPEC vid negativt PAD (NEA) och positivt PAD (NEP). Endast patienter med LAMN. Figur från Enblad M et al. Ann Surg Oncol 2016; 23:1149-56. Figur 2. Standardiserade incidensrater (SIR) för högersidig koloncancer efter konservativ behandling av appendicit. Patienter med appendektomi inom 6 månader är exkluderade. Figur från Enblad M et a. Eur J Surg Oncol 2017; 43:2067-75. Riskfaktorer för peritoneal metastasering vid appendix-, kolon- och rektalcancer 3 Mucinös differentiering, avancerat tumörstadium och högersidig tumör är kända riskfaktorer för kolorektala peritoneala metastaser. Syftet med den tredje avhandlingsstudien var att identifiera riskfaktorer för perito- neala metastaser separat för appen- dix, kolon och rektum. Alla patienter diagnosticerade med invasivt ade- nocarcinom i appendix, kolon eller rektum 2007–2015 inkluderades och data inhämtades från Svenska kolorektalcancerregistret. Under stu- dieperioden registrerades peritoneal metastasering i form av fritext under ”Annan metastasering” i registret. Endast tydliga beskrivningar som ”peritoneal metastasering”, ”carcinos” och ”ICD-kod C786” tolkades som peritoneal metastasering. Av 35120 inkluderade patienter hade 255 pro- cent synkrona peritoneala metastaser. Det var vanligast vid appendixcan- cer (n=77, 23,5%) och koloncancer (n=759, 3,1%) men ovanligt vid rek- talcancer (n=59, 0,6%). Vid appen- dixcancer var T4-tumör och mucinös differentiering associerat med perito- neala metastaser. Vid koloncancer var kvinnligt kön, ålder <60, högersidig tumör, T4/T3, N1/N2, mucinös dif- ferentiering, perineural invasion och kärlinväxt associerat med peritoneala Pristagare