Svensk Kirurgi 2-20

91 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 2 • 2020 Avhandlingsreferat slutet av 2014, där komplikationer i samband med stominedläggningar också noterades. På förhand stipule- rade faktorer kopplade till permanent stomi analyserades med logistisk reg- ressionsanalys, där resultaten redovi- sades med oddskvoter (ORs). Av de patienter som hade fått en avlastande stomi vid indexoperationen analyse- rades också faktorer som begränsade stominedläggning, vilket illustrerades med Kaplan-Meier-kurvor. I delarbete II togs en registerbase- rad metod fram för att kartlägga sto- miförekomst efter främre resektion på nationell nivå 8 . Genom att kom- binera data från Svenska Kolorektal- cancerregistret och Patientregistret användes åtgärdskoder motsvarande upp- och nedläggning av stomi för att följa patienterna över tid. Den journalgranskade kohorten från del- arbete I användes sedan som referens för att fastställa metodens träffsäker- het. Prevalens permanenta stomier redovisades sedan på nationell och regional nivå, där regionala skillnader jämfördes. I delarbete III användes en matchad fall-kontroll-studiedesign för att undersöka preoperativa nivåer av proteiner kopplade till inflamma- tion hos patienter som drabbats av anastomosläckage. Kontroller utgjor- des av patienter med komplikations- fria postoperativa förlopp. Kohorten inkluderade patienter opererade med primäranastomos för icke fjärrme- tastaserad kolorektalcancer mellan 2010 och 2015 i Umeå och Upp- sala. Blodprover tagna före operatio- nen inhämtades via Uppsala-Umeå Cancer Consortiums biobank och analyserades via O-link Proteomics. Statistiska beräkningar gjordes sedan med en vidareutvecklad modell av ortogonala strukturer, och justerades med Benjamini-Hochberg-metoden för att ta hänsyn till falskt positiva fynd till följd av multipla analyser. I det sista delarbetet (delarbete IV) användes den registerbaserade metoden som framtagits och vali- derats i delarbete II för att kartlägga hur andelen permanenta stomier påverkades av användning av avlas- tande stomier. Kohorten inkluderade samtliga patienter opererade med främre resektion för rektalcancer i Sverige mellan 2007 och 2015, där förekomst av permanent stomi fast- ställdes vid tidpunkten två år efter operationen. För att undersöka om förhållandet mellan avlastande stomi och permanent stomi skiljde sig åt beroende på om patienten genom- gått total mesorektal excision (TME), eller partiell mesorektal excision (PME), användes tumörhöjd som surrogatvariabel (≤ 10 cm: TME kontra 13–15 cm: PME); mellan- gruppen ansågs inte kunna klassifi- ceras tillförlitligt. Patienter som hade dött inom 90 dagar efter indexope- rationen exkluderades. Med hjälp av så kallade mediationsanalyser beräk- nades effekten på permanent stomi beroende av att patienter drabbats av anastomosläckage, jämfört med när de fått en tillfällig stomi utan kompli- kationer. Resultaten redovisades med baslinjerisker (BRs), riskdifferenser (RDs) och relativa risker (RRs). I samtliga delarbeten användes 95-procentiga konfidensintervall (CIs) vid statistiska beräkningar. Resultat Samlade resultat från delarbete I, II och IV visade att permanent stomi i Sverige efter främre resektion på lång sikt förekommer hos mellan 20–24 procent av patienterna 7 . Den regis- Figur 1. Illustrerar stominedläggningar över tid hos 273 patienter som behandlats med främre resektion för rektalcancer och fått en avlastande stomi (logrank-test för båda p <0,01), stratifierat för anastomosläckage (a) och patologisk TNM-stadieindelning (b).