Svensk Kirurgi 2-20

59 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 2 • 2020 59 Kolumnen – Kirurgens arbetsmiljö hur många som slutar under eller efter avslutad specia- listtjänstgöring för att välja andra specialiteter eller annat yrke. Det finns nämligen inget register över ST-läkare i kirurgi i Sverige, men SKF och KIRUB arbetar med frågan, strängt reglerade av GDPR. Vad vi vet är att vi alla känner några kollegor som har bytt bort kirurgin mot något som matchar deras krav på både arbets- och livsvillkor bättre. Sjuksköterskorna lämnar sannolikt sjukvården för andra branscher av precis samma anled- ning. SYLFS nyliga enkätundersökning bland Sveriges unga läkare visade skrämmande nog att så många som en av tre unga kollegor överväger att lämna yrket. Det är avgörande för oss att rekrytera kompetenta och kloka unga kollegor som kan ta över efter oss själva. Hur ska vi tänka kring att så många finner yrket oattraktivt? Ibland verkar det som ett lotteri där den patient som drar högsta vinsten vinner en säng på rätt kirurgisk vård- avdelning med tillgång till rätt specialiserade sköterskor och kirurger. Om lotten ger en utlokaliserad plats på fel vårdavdelning, så får den allmänkirurgiska patienten san- nolikt fullgod omvårdnad men antagligen inte helt rätt hjälp för sin sjukdom. Skånska kirurger ägnar mycket tid åt att leta upp utlokaliserade patienter i gyttret av lånade, externa vårdplatser. De behöver hitta den “felspecialise- rade” sköterska som har rondansvar och därefter ringa och resonera med en överordnad eller specialkunnig kollega (sannolikt upptagen av sin egen jakt på rond- ansvarig sköterska för patienten som olyckligtvis vårdas på medicinkliniken med kolonileus). Det här har satts i system och gynnar ingen inblandad; patient- och utbild- ningssäkerheten är hotad, arbetsmiljön för all personal blir svårt lidande. Detta är en extremt ineffektiv form av sjukvård, där patienten riskerar att få sin diagnos för sent, få fel diag- nos, få fel behandling, få kom- plikationer som personalen inte har möjlighet att identifiera tidigt och stannar därför ofta för länge på sjukhuset. Därmed blir det här så kallade “systemet” betydligt dyrare, i både hälsa och pengar räknat, än om ordinarie vårdplat- ser hade kunnat hållas öppna med rätt patient vårdad på rätt plats av rätt personal. Kunskap – utbildning, fortbildning och yrkesskick- lighet Utbildning och fortbildning borde anses vara en absolut förutsättning för att få arbeta som läkare och kirurg, men detses oftare som ett problem. Antingen ett sche- matekniskt problem eller ett monetärt problem. New public managements resultat- och dokumentationsdrivna regim är förrädisk; fokus för vården skiftas från vad vi medicinskt ansvariga läkare vill prioritera till vad som är mätbart och går att rättfärdiga vid budgetgenomgångar. Enligt Sveriges Läkarförbunds etiska regler (https://slf. se/rad-och-stod/etik/lakarforbundets-etiska-regler/), ska vi sträva efter att “alltid ha patientens hälsa som det främsta målet och om möjligt bota, ofta lindra och alltid trösta”. Är det ens möjligt i en pressad verksamhet där vår tid är hårt reglerad med korta mottagningstider och många parallella ansvarsuppgifter? Risken är nog stor att vi kompromissar med vår omsorg om de humanistiska, mjuka och etiska principerna i vårt patientomhändertagande – som ju inte kan mätas med DRG. När det ska sparas så verkar det mjuka och omätbara vara mycket utsatt – kirurgernas förkovran, utbildning, fortbildning, inläs- ningstid för ST-läkare, regionmö- ten inom subspecialiteter – ryker först. “Det berör ju inga patienter att dra ner på läkarnas utbildning” verkar ledningen tänka. Tvärtom är det så att läkarnas utbildning är alldeles avgörande – för att värna vår yrkesskicklighet och se till att hålla oss ajour med alla förunderliga förbättringar och nya behandlingar som vi kan erbjuda, så måste vi få ta del av och diskutera ny kunskap. Vi utsätter våra patienter för risker både i närtid och framöver om vi sparar bort fortbildning och utbildning. Bara signalen att detta inte är prioriterat inom sjukvården är mycket allvarlig. Vi är en kunskapsorganisation med patienten i centrum, där vi både behöver veta vad vi själva vet men också vem som kan det vi inte har svar på. Vi måste förmedla detta tydli- gare till beslutsfattarna, för en sjukvårdsorganisation som I I ”Patient- och utbildnings- säkerheten är hotad och arbetsmiljön för all personal personal blir svårt lidande." Mästare, lärling och gesäll förbereder sig inför operation.