Svensk Kirurgi nr 4-20

171 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 4 • 2020 171 Kolumnen – Kirurgens arbetsmiljö I I När vårt liv går sönder av stress. ner, registreringar och checklistor blir viktigare än det egna professionella omdömet. I pandemin fanns initialt knappt några riktlinjer eller rutiner att luta sig mot, ”allt normalt har satts ur spel”. Något som presenterades på morgonmötet ändrades på eftermiddagen och du tvinga- des till improvisationer, att laga efter läge. En situation uppstod som omedelbart efterfrågade ditt eget omdöme och därmed ansvar. Flera i sjukvården har också beskrivit en befriande känsla av att professionen fått förtroende att äntligen ta över rorkulten och styra verksamheten utan fokus på registreringar, checklistor, webenkäter eller budget. Omsorgspersonalen som först fick veta att skyddsut- rustning inte behövdes trots att det gick helt emot deras professionella kunskaper och intuition. De berövades sin professionella kontroll över sitt arbete och utsattes troli- gen för skadlig stress. Belöning är också av stor betydelse. Lön är förstås viktigt men minst lika viktigt är att få uppskattning för sin insats; att få veta att du gjort något bra, ansträngt dig, varit juste mot en arbetskamrat, löst ett problem, etc. Arbetskamrater och chefer som är uppmärksamma på sina medarbetare på detta sätt förebygger stressutlöst sjukdom. Alla som slitit hårt på grund av pandemin får kanske en hel del uppskattning just nu, men vi vet från studier av krigsveteraner att denna belöning måste vara uthållig för att motverka framtida hälsofaror som till exempel posttraumatiskt stressyndrom. Maslachs fjärde faktor är samspel . Det gäller samspel med både arbetskamrater och chefer. På en arbetsplats där stämningen är god, där du går till kafferummet med glädje, där man hjälps åt, där trivs man. Risken för stres- symptom minskar. Men om stämningen är dålig, riva- litet och konflikter förstör arbetsglädjen och du börjar isolera dig och personalen börjar dela upp sig i olika grupper, utgör detta en fara för din hälsa. I pandemin har inarbetade arbetslag ofta splittrats då många lämnat sina ordinarie arbetsplatser för att arbeta med akut ange- lägna nya uppgifter. Då har det varit nödvändigt att hitta ett sätt att samverka med nya arbetskamrater, samarbeta med nya arbetsuppgifter och hitta nya strukturer i sam- spelet för att verksamheten ska fungera. Sådant kräver mycket extra kraft och drar energi i ett redan ansträngt läge. Rättvisa måste också finnas för att minska hälsoris- ker i arbetslivet. Om alla har mycket att göra men står skuldra vid skuldra och jobbar tillsammans är risken för hälsan mindre. På en arbetsplats där vissa blir gyn- nade, får lindrigare uppgifter, mer semester, högre lön eller äran för något som alla bidragit till kan det leda till frustration och försämrad funktion. Mobbning och fusk bidrar också till ökade hälsorisker. Apropå rättvisa, hur kan vi acceptera att kvinnor blir sjuka av arbetsmiljön i så mycket högre grad än männen? På Ersta var 84 pro- cent av våra utmattade patienter kvinnor (sic!) 2 . Av alla legitimerade läkare är fortfarande männen i majoritet. Slutligen betonar Maslach värderingskonflikter som en viktig faktor för hälsan. Om dina arbetsuppgifter tvingar dig till för stora kompromisser med dina egna värderingar kan det hota din hälsa. Det kan handla om att du måste hinna med ett visst antal hembesök per dag när du arbetar i hemtjänsten. När du fått det gjort som måste göras, vill den behövande tala med dig om något viktigt. Istället för att då ge dig tid att sitta ner och lyssna blir du upptagen av att tiden går och att du måste komma vidare. Du tvingas lämna någon som uppenbart