Svensk Kirurgi nr 5-20

240 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 5 • 2020 T armsvikt (från engelskans intestinal failure, IF ) beskrevs 1981 av Fleming och Remington vid Mayokliniken i USA som ett tillstånd där magtarmkana- lens funktion är sänkt till den grad att homeostasen inte kan uppehållas utan hjälp av parenteral nutrition 1 . Numera gäller en uppdaterad defi- nition från det europeiska sällskapet för klinisk nutrition och metabolism ( European Society of Clinical Nutrition and Metabolism, ESPEN ), som inklu- derar alla tillstånd där vätska med elektrolyter eller nutrienter måste ges parenteralt 2 . Inom kirurgin är de vanligaste orsakerna till långvarig tarmsvikt kort tarm (en förkortning av den fungerande tarmen genom tunntarmsresektion), proximal stomi eller enterokutan fistulering. Därtill finns många sjukdomar som orsakar tarmsvikt genom att påverka tarmens funktion snarare än dess längd, exem- pelvis strålenterit, tunntarmsdysmo- tilitet och sklerodermi. Typ II och III tarmsvikt är relativt ovanliga och komplexa tillstånd. I flera länder har vården därför centra- liserats till nationella eller regionala centra. Polikliniska centra för typ III tarmsvikt benämns ofta hemparente- ral nutrition-  (HPN-)centra, medan centra som också tar över vården för typ II tarmsvikt benämns tarmsvikts- centra ( intestinal failure units, IFUs ). I England finns för närvarande två sådana tarmsviktscentra, vid Salford Royal Hospital i Manchester och vid St Mark’s Hospital i London. Man plane- rar att inom kort öppna ytterligare ett antal mindre centra runt om i landet på grund av ökande behov. I Sverige är diagnosen tarmsvikt föreslaget som ett framtida nationellt programområde (NPO) och kan på sikt komma att centraliseras, men för närvarande finns ingen organiserad centralisering i landet av vare sig typ II eller typ III tarmsvikt. Hur vanligt är tarmsvikt vid Crohns sjukdom? Tarmsvikt omskrivs ofta i litteratu- ren som ett fruktat slutstadium vid svår Crohns sjukdom, och en vanlig uppfattning är att detta beror på korttarmsyndrom som ett resultat av upprepade tunntarmsresektioner 4-6 . Tarmbesparande tekniker som strik- turplastik har utvecklats specifikt för att undvika sådana upprepade tarmre- sektioner 7,8 . Trots att specialister som behandlar Crohns sjukdom är med- vetna om risken för tarmsvikt, och att denna risk till stor del påverkar behandlingsbeslut vid sjukdomen, är förvånansvärt lite känt kring denna svåra komplikation 9 . Data från de två engelska tarm- sviktcentra visar att runt en av tre patienter med typ III tarmsvikt har Crohns sjukdom som underliggande orsak 10,11 . Det omvända förhållandet, risken för att utveckla tarmsvikt för personer med Crohns sjukdom, är i stort sett okänt. De enda publice- rade longitudinella data kommer från Japan, där man i två separata studier följt kohorter med Crohns sjukdom över en längre tid 12,13 . I dessa stu- dier utvecklade inte mindre än 8–18 procent av personer med Crohns sjukdom tarmsvikt under en period Översiktsartikel Tarmsvikt vid Crohns sjukdom: Prevention och behandling David Zuk, specialistläkare och Mattias Soop, överläkare, bägge vid IBD-centrum på Ersta sjukhus i Stockholm beskriver här evidensen för hur man bäst handlägger en utomordent- ligt svårbehandlad patientgrupp. Mattias Soop har tidigare arbetat i tio år med dessa frågor vid Irving National Intestinal Failure Unit i Manchester, Storbritannien. DAVID ZUK Stockholm david.zuk@erstadiakoni.se MATTIAS SOOP Stockholm mattias.soop@erstadiakoni.se