Svensk Kirurgi nr 5-20

247 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 5 • 2020 under några år, både lokalt i Stockholm och nationellt, vi hade mycket samarbeten med andra studentfören- ingar i landet och inom Norden. Vi var aktiva på SLFs förbundsmöten och ville bland annat driva igenom en diskussion kring mord-, vålds- och sexualbrottsdömda personers behörighet till läkarutbildningen. Vi hade då en morddömd läkarstudent inskriven på KI och vi förstod inte varför belastningsregistret inte kontrolleras och avgör på motsvarande vis som för förskolelärare eller andra yrkeskategorier, vem som kan få ha ansvar för utsatta människor. Fullmäktige och det etiska rådet rös- tade ner vårt förslag om att utreda frågan, men jag tycker fortfarande att det vore en rimligare anpassning till hur andra länder gör, än att som nu lägga ner/omforma AT till BT och lägga legitimationsansvaret på universiteten. Utbyten Efter vik före AT, AT och ST vid Helsingborgs lasarett ville jag se mig om och jag har sedan våren 2018 en delad kirurgtjänst på SUS – mellan akutteamet i Lund och laparoskopi- och bukväggsteamet i Malmö och Landskrona. Kombinationen ger mig tillgång till ett panorama av diagnoser och operationer som tjänar mig väl som ung kirurg; jag får tillgång till volymskirurgi och trauma, akuta jourfall och mottagningsarbete. Under halva ST-utbildningen och till nu i sommar har jag varit aktiv inom KIRUB (som ju är ST-läkarnas delförening i SKF, upp till tre år som specialistläkare), som har gett en insyn i hur Kirurgsverige är organiserat och hur mycket som är likt och olikt mellan hur vi organiserar oss och arbetar. Utbildningsfrågorna ligger mig varmast om hjär- tat och det internationella samarbetet KIRUB har både inom Norden och Europa, har gett väldigt många nyttiga perspektiv på hur många sätt det finns att göra rätt, men också hur svårt det är att sadla om och göra nytt. Jag tror på utbyten och att få reflektera kring hur andra och därmed vi själva har det inom sjuk- och hälsovård. De tillfällen jag fått att studera och arbeta utomlands har jag försökt att fånga. Jag åkte på utbyte inom barnkirurgi, plastikkirurgi och barnmedicin till Los Angeles som det sista jag gjorde på utbildningen och förundrades över skillnaderna mellan min placering på Beverly Hills- sjukhuset med marmorväggar och den gången jag följde med till militärsjukhuset på pro-bono-kirurgi men först kastades in att assistera vid en fasciotomi på grund av en läckande AV-fistel på ett akutrum, där väntande patien- ter stod längs väggarna. Erfarenheter från den av Hans Rosling instiftade kursen i global hälsa med besök på indiska skolmedicin- ska, ayurvediska, statliga och privata sjukhus och hälso­ centraler i städer och på landsbygden väckte en med- mänsklig skam över hur missfördelad tillgången till vård är, hur kärva kastsystemets konsekvenser är för befolk- ningen – och över hur lite medicin jag och vi svenska studenter kunde jämfört med våra indiska kollegor. Fältstudien i Malawi på ett statligt sjukhus med jord- trampade golv och där jag efter sjukhusdirektören och FN-läkaren från Kongo var tredje i rang sett till medi- cinsk utbildningslängd som T8-student, gav hisnande erfarenheter av hur mycket vård det går att ge med så lite resurser. Det “fanns” inga HIV/AIDS-patienter, folk “dog i TBC”, ögonläkaren hade en undangömd ARV- mottagning och den psykiatriska kliniken fanns inte utmärkt på informationsskyltarna, den nådde vi genom att passera duschutrymmet på barnavdelningen ut i sjuk- husträdgården. I bjärt kontrast till undangömmandet av det obekväma stod hur resignerade barnmorskorna på förlossningsavdelningen hade tvingats att bli, där avlidna spädbarn låg nakna på hyllorna och avlidna mammor omringade av gråtkörer låg bland förlösande kvinnor och ammande nyfödda. Nyfikenhet, utbildning och dialog Apropå utbyten så har jag inom KIRUB envist verkat för ökat samarbete mellan KIRUB och SKF:s andra delför- eningar, med representatskap, nätverkande och kommu- nikations- kanaler. Vi har inom KIRUB också sett vilka resurser våra kirurgiskt inriktade kvalitetsregister, med sina årsmöten och den forskning som där bedrivs, kan utgöra för utbildningskirurger och verkat för att öppna upp kunskapen kring detta för “kiruberna” genom att vara representerade där och bjuda in till samarbeten. KUB-kurserna har så sakteliga börjat ersätta SK-kurserna och SKFs utbildningsportal med koordinerade ansök- ningar är ett enormt lyft för ST-läkarna. KUB-kurserna har ju både lokala kollegier och en överordnad organisa- tion med ordförande där KIRUB har en given roll. Något av det roligaste jag gör som utbildande kirurg är att få vara en del av ATLS-instruktörerna i Lund. Under vecka 40 undervisade vi två covid-anpassade kurser med reducerat deltagarantal och utan en kursmiddag. Vi fick också klara oss utan de duktiga skådespelande mar- körerna vi brukar ha med på examinationsdagen. Det är en fröjd att få följa kandidaterna timme för timme och se hur alla blommar ut och växer, hittar sin röst och på slutet levererar på ett sätt så att de överraskar sig själva – den här gången fick jag gåshud två gånger, dels när en kandidat skrev imponerande 100 procent på tentan och sedan på den senare kursen när en annan kandidat levererade en ABCDE-undersökning utan anmärkning. Utbildningsbevakning var min hjärtefråga redan i MSF/Läkarförbundet student. Jag är glad att också vara utbildad, men inte certifierad SPUR-inspektör. Dess- värre blev inspektionen i Göteborg förra året inställd i sista minuten och sedan har det varit svårt att organisera utbyten mellan sjukhus i Sverige under pågående pan- demiläge. Men snart är också det tillbaka i en anpassad form, tror jag. Utbildningsfokus, inflytande, dialog, utbyte och strävan att förstå – med de ledorden tänker jag mig att både KIRUB och SKF i stort hamnar rätt. KIRUB har ett starkt arv sedan sin tillblivelse. SKF har en längre historia, men båda föreningarna har en viktig roll inom Kirurgsverige som kräver att vi kirurger kan, vill och orkar bidra med vår tid och energi. Jag känner mig både taggad och nyfiken på vad jag kan bidra med inom SKF från redaktörspositionen. Jag hoppas få tillfälle att bjuda in er medlemmar och föreningsaktiva till att uttrycka er kring kirurgiska frågor, forskning, praxis och frågor kring skråets arbetsvillkor under min tid på tidningen. Jag tror att min nyfikenhet och driv att förstå min omvärld, alltså varför vi gör som vi gör och hur det blir som det blir, kan bidra till innehållet i tidningen – vi får se! Föreningsnytt HILDUR THORARINSDOTTIR Lund hildur.thorarinsdottir@skane.se