Svensk Kirurgi nr 5-20

248 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 5 • 2020 Utbildning J ag fick frågan av Louis Riddez för ett år sedan, ” …du som har så lång erfarenhet…”, om jag kunde tänka mig ta över ansvaret för bakjoursskolan. Plötsligt tillhör man nu alltså de äldre, får man inse. Jag kände mig hedrad av frågan och vid reflektion insåg jag att många av de frågor som intresserat mig har kopp- lingar till det som har med bakjours- frågor att göra. En kort resumé av min väg från AT-läkare till där jag är idag kanske illustrerar detta. Under studietiden i Göteborg prövade jag på forskning under en period, men valde att gå vidare med klinisk tjänstgöring efter examen. Mitt första vikariat efter läkarexamen (1986) var på Barn­ kirurgen, Östra sjukhuset. Där insåg jag att kirurgi lockade mer än orto- pedi. Efter AT-tjänstgöring i Karlstad fick jag ST-tjänst på Centralsjukhu- sets kirurgklinik. En drivkraft har varit att jag vill vara mentalt för- beredd för det värsta scenariot och viljan att kunna hantera en situation ”innan bakjouren kommer”. Det var nog anledningen till att jag tidigt intresserade jag mig för traumafrågor. Efterhand skapades en lokal traumagrupp, bestående av entusi- aster utanför linjeorganisationen. Liknande grupperingar uppstod på många sjukhus runt om i landet. Efter auskultation hos Kenneth Mattox, Ben Taub Hospital i Houston genomförde jag ATLS-kursen på en mindre ort i Texas. Jag blev mycket entusiastisk över kursens upplägg och detta ledde fram till ett lyckat samar- bete mellan landstinget i Värmland och Försvarets sjukvårdscentrum, då beläget på Hammarö utanför Karl- stad. En lokal lärarstab bildades. Pedagogiska frågor och undervisning blev en extra krydda i tillvaron och är så ännu. Bred randning som grund för bakjourskompetens Som specialist i allmän kirurgi gick jag vidare inom kolorektal kirurgi och en viktig faktor i detta val var möjligheten att bibehålla en bredd i kunnandet och utveckla sig kirurgiskt på ett praktiskt plan, för att kunna uppnå bakjourskompetens. Tidigt som specialist valde jag att randut- bilda mig sex månader vardera inom neurokirurgi respektive toraxkirurgi, på Sahlgrenska sjukhuset. Det året har varit en mycket väl investerad tid för mig i det kommande bakjours­ skapet. Det har bidragit till en trygg- het i många situationer. År 2003 var vi ett gäng från Centralsjukhuset i Karlstad som besökte Philadelphia under en månad, som så många andra svenska kirurger gjort. Det blev en mycket givande månad under vilken vi lärde känna Bill Schwabs medarbetare. Vi fick även ta intryck av deras förmåga att ta alla till- fällen i akt för undervisning. Efter detta vidtog tre år som läns- verksamhetschef för kirurgin i Värm- land. Jag fortsatte med 25 procent klinisk tjänstgöring och bakjourer i normal omfattning för att ej glida ifrån det kliniska. Min nuvarande arbetssituation är att jag arbetar som akutjour på Arvika sjukhus och en halvtidstjänst på Centralsjukhuset i Karlstad som går ut på att bygga upp en Akut- sektion på kirurgkliniken (tidigare KAVA). Syftet är en fast bemanning med kompetens inom akutkirurgi Bakjoursskolan – Nyheter Per Polleryd, som tjänstgör både i Karlstad och Arvika, har tagit över det viktiga uppdraget som ansvarig för bakjoursskolan. Han beskriver här sin bakgrund och även sina tankar kring bakjourskompetensen PER POLLERYD per.polleryd@regionvarmland.se Foto: Peter Bäcker, Värmlands Folkblad