Svensk Kirurgi nr 6-20

281 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 6 • 2020 av de nio delstudierna, såg man att kirurgerna påverkades negativt emo- tionellt med inverkan på både deras professionella samt privata liv om deras patient fått en komplikation 4 . Fyra delar som var viktiga för hur man hanterade komplikationer iden- tifierades: 1. graden av oro, ångest, skam, sorg- senhet vilket påverkade fritiden negativt . 2. vilka försvarsmekanismer man använde för att slippa tänka på vad som hänt, såsom träning, att undvika diskussion med kollegor eller ökad mängd av alkohol och droger. 3. huruvida man upplevde stöd eller avsaknad av stöd från kliniken vid bl.a. konferenser och ronder, samt omman hade någon mentor eller ej. 4. om det fanns tydliga PM och pro- tokoll samt internutbildningar , vilket var positivt. En orsak till utbrändhet som har rap- porterats är ”livspusslet”, vilket kan förklara att yngre doktorer har en högre incidens av utbrändhet eller utmattningssyndrom än de äldre. Durbye frågade cirka 1000 kvinnor och 6800 män om deras situation på arbetet och hemma. Kvinnliga kirur- ger svarade i högre utsträckning att de mådde psykiskt dåligt, trots att de uppgavs ha lika arbetsvillkor som männen. Fler kvinnor uppgav att de var utbrända eller deprimerade, och att deras partners karriär hade högre prioritet än deras egen 5 . I en austra- liensisk kvalitativ studie, intervjuades tolv blivande kvinnliga kirurger om varför de hade hoppat av sin kirurg- utbildning. Det framkom att utöver redan nämnda orsaker, var det svårt att gå hem i tid från jobbet, det var få kvinnliga kollegor att prata med, dåligt med stöd och de mådde psy- kiskt dåligt 6 . Hur ser det ut i Sverige? På de flesta arbetsplatser har vi nog kommit längre med att kunna vara hemma med sjuka barn och dela på ansvaret, men det finns fortfarande många utmaningar. En aktuell utmaning är covid- 19-pandemin och hur den påverkat oss idag och hur den kommer att påverka oss framåt, både i arbetslivet, men även privat. Många har under senaste året behövt jobba långa, trött- samma pass med skyddsutrustning som skavt och med patienter som vi normalt inte behandlar. Det har också varit svårt att ta ut ledigheter på många ställen, vilket medför mindre tid för återhämtning. De med små- barn har kanske behövt vara hemma med sjuka barn mer än i vanliga fall dels på grund av striktare regler, men också för att det inte funnits samma möjlighet att bli avlastad av äldre släktingar. Det som kan vara ett avbrott i vardagen och ge både stimulans och lite andrum, såsom kurser och kon- gresser, har varit inställt. Några har kanske varit sjuka själva och kämpar för att återhämta sig både fysiskt och psykisk. Hur ska vi kunna hjälpa oss själva och varandra? Några studier har kunnat visa att det går att ändra strukturer som får dok- torerna att må bättre 7 . Mindfulness och ändrade arbetstider kan hjälpa mot emotionell utmattning och depersonalisering och få doktorer att känna igen när någon eller man själv börjar närma sig ett utmattningssyn- drom. I en randomiserad interventions- studie från Irland, fick personal från en akutmottagning med utmatt- ningssyndrom testa ett 16 timmars träningsprogram ( attention-based training ) som en applikation på sina smartphones under sju veckor, 20 min/dag, där de gjorde olika övningar. Jämfört med kontrollgrup- pen såg man en förbättring avseende stress, emotionell utmattning, sömn, oro och lägre hjärtfrekvens i vila 8 . Med tanke på det sannolikt stora mörkertalet hos kirurger med utmattningssyndrom, är det av stort Utbrändhet går med låga energinivåer. Kirurgens arbetsmiljö