Svensk Kirurgi nr 6-20

295 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 6 • 2020 Föreningsnytt M itt namn är Izzy Medhanie. Jag kom till Sverige som femåring, tillsammans med min höggra- vida mamma och mina två äldre systrar. Strax efter min fyraårsdag, som firades en augustidag, så flydde vi från ett krigshärjat Eritrea till fots. Vi vandrade i drygt tre veckor i öknen under farliga omständigheter. Där fanns spår av människor som inte varit lyckosamma i sin flykt, unga och gamla, män och kvinnor. Vi kom till Sudan, och tog oss sedan vidare till Italien, Tyskland och så vidare till Sverige. Svår början i Sverige Det var en vit februaridag när vi anlände till Sverige och för första gången såg vi snö. Jag kommer inte ihåg så mycket av flykten, eller mina första år i Sverige. Jag drabbades nämligen av PTSD och slutade prata i många år. Jag kan skämta om det idag, eftersom jag nu är väl- digt pratsam. Jag är uppvuxen i Tensta, en förort till Stockholm och jag skulle kunna beskriva hur den dagliga vardagsra- sismen kan prägla en, hur det var att leva under 90-talets raskrig, när den vitmaktorienterade rörelsen härjade i Stockholm liksom lasermannen. Rädslan att bli trakas- serad av skinheads. Men jag vill i stället fokusera på det positiva i livet. Basketkarriären föregick läkarkarriären Jag började spela basket som tonåring. Jag spelade för Svenska juniorlandslaget, vann flera ungdomsmäster- skap. Två år i rad vann mitt tremannalag SM i street- basketball och representerade Sverige i Berlin, respektive Barcelona. Jag fick studiestipendium för att spela basket i USA där jag tog min masterexamen (BA) i biokemi och pre-med. Jag flyttade tillbaka till Sverige, där jag spelade basket för Solna basket och vann SM-2002. En av tje- jerna från just det laget är kolorektalkirurg i Sundsvall, det är väl ett häftigt sammanträffande. Jag flyttade sedan till Polen för att spela för ett av Europas bästa dambasketlag i Gdynia. Samtidigt bör- jade jag studera på läkarutbildningen i Gdansk. Jag insåg snabbt att jag inte skulle få så mycket speltid på matcherna, så jag valde istället att koncentrera mig på studierna och spelade för skollaget. Jag tog min läkarexa- men i Gdansk 2008 och flyttade sedan till Värmland för att göra min AT. Det har nu gått tio år sedan dess... Jag blev färdig specialist 2016 och året därpå började jag på kolorektalsektionen på Centralsjukhuset i Karlstad där jag kanontrivs! Rädsla inget hinder Jag älskar att göra det som gör mig lycklig, utan krav eller förväntningar. Mitt jobb är en utav mina glädje- punkter. Trots att våra dagar på jobbet präglas av svåra beslut, tragedi, slit och stress finner jag många tillfällen att skratta och hjälpa mina medmänniskor. Som person är jag rak på sak och låter inte rädsla vara ett hinder, jag anser mig också vara xrättvis. Jag har ett konstant inre driv och vill vara med och göra skill- nad. Hoppas att jag som redaktör kan vara behjälplig med att fortsätta göra Svensk Kirurgi till en fin tidskrift.  Ny i redaktionskommittén Izrawit Medhanie, specialist i Karlstad, är sedan i våras en av de nya redaktörerna för Svensk kirurgi. Här presenterar hon sig.