Svensk Kirurgi nr 2-21

76 SVENSK KIRURGI • VOLYM 79 • NR 2 • 2021 det stora sjukhuset är just storleken, att nå fram till rätt person eller att bli ihågkommen. En annan tydlig skill- nad är att det vetenskapliga tänket är vanligare och en mer naturlig del av verksamheten än vad jag upplevde på det lilla sjukhuset. Det förekommer oftare diskussioner om vad som är vetenskapligt belagt, vad som borde studeras och vilka studier patienter ska inkluderas i. På flera enheter finns en etablerad forskningsstruktur med disputerade sköterskor och läkare knutna till sig. Strukturen finns till för att underlätta för alla kollegor att bedriva forskning och det visar sig att några av mina kollegor från det lilla sjukhuset också är forskningsaktiva här. Inspirerande! Efter drygt två år som ST-läkare är det dags för mig att gå min första natt som husjour. Sent på kvällen går givetvis traumalarmet. En ung kvinna som krockat med sin moped. Plöts- ligt är det jag som står och laparo­ tomerar. Hinner bara öppna, börja skopa ut blod och konstatera att delar av leverns högerlob är avsliten innan både kirurgbakjour och leverkirurg- jour ansluter till traumasalen. Jag känner mig efteråt tacksam över ope- rationssköterskan som vant levere- rade vad jag behövde och assisterade mig fram till avlösningen. Som sagt en stor fördel med ett stort sjukhus och tillgång till den yttersta kompe- tensen inom alla yrkeskategorier. Kolorektalkirurgi på Östra sjuk- huset Hela mitt tredje år som ST-läkare randar jag mig på kolorektalkirur- gen på Östra sjukhuset. För mig blir det först nu som jag får någorlunda volym på de olika ingreppen man ska behärska som ST-läkare. Verksam- heten är mycket specialiserad med bland annat minimalinvasiv kirurgi, avancerad rekonstruktiv IBD- kirurgi, enterokutan fistel-kirurgi samt HIPEC-operationer och flera patienter är remitterade från regionen eller riket, det vill säga det finns inte så många standardingrepp där man egentligen passar in som ST-läkare. Trots det får jag stor operativ vana då utbildningsklimatet är mycket gott och man kan utföra delar av operatio- nen om än inte hela ingreppen själv. Exempelvis har jag blivit uppringd, när man ser att jag inte verkar upp- tagen i schemat för att lära mig nya moment under handledning, eller ser till att jag får vara med där jag kan utvecklas och lära mig nya, praktiska saker. En dag ska jag operera ett ileus. Patienten har genomgått flera buk­ operationer tidigare, men jag fick förtroendet från bakjouren att börja själv. Jag har aldrig träffat operations- sköterskan förut och hon frågar om jag inte ska ha någon bakjour med. Nackdelen med ett stort sjukhus där få känner mig. Några minuter senare har jag brakat rakt in i tunntarm. Bak- jouren anländer och säger tröstande att det kan hända den bästa. Han tar över diatermin, förlänger medellinje- snittet och brakar rakt in i tunntarm. Vilket didaktiskt geni! Operationen flyter sedan på och patienten åter- hämtar sig fint. Jag gör också en volta på ÖGI på Östra och får bra volym på min gallkirurgi. KAVA/bråck-tea- met erbjuder mestadels akuta patien- ter med snabba beslut och korta vård- tider. Stimulerande och lärorikt! Transplantation och ÖGI Under mitt fjärde år tillbringar jag några månader på transplantations- centrum. Vid morgonmötet berättar jouren om transplantationen som var under natten. Lever, njurar, pankreas, hjärta. En tragisk olycka och en män- niska som fått avsluta sitt liv i ung ålder. I allt det fruktansvärda som ryms i händelsen väcks vid donations- uttag något väldigt fint. Liv åt de som länge väntat på nya organ. Det rappor- teras att ett nytt donationsuttag väntas under dagen. Vi är ett team som består av koordinator, operationssköterska, kirurg och assistent (jag). Donatorn finns på annan ort, en flygresa bort, och har precis konstaterats hjärndöd. Recipienter till organen är utsedda. Klinikpresentation Göteborgs hamn.