Svensk Kirurgi nr 2-21

82 SVENSK KIRURGI • VOLYM 79 • NR 2 • 2021 Dåtid - Aesop höögerr, naaj aseop höögerr sa jag. Aesop vänster, vääänsterr… I en trång, svettig operationssal på Uddevalla sjukhus någon gång i slutet av 1990-talet stiftade jag min första bekantskap med robotkirurgi. Eller ja, robot och robot – det var en slags kamerahållare som lystrade till namnet Aesop. Kirurgen, tillika min handledare, var klinikens mest göteborgska och högljudda operatör, Hans Persson. Jag misstänker starkt att roboten hade införskaffats då han inte var nöjd med underläkarnas kamera- hållar-teknik. HP påstod att han blev sjösjuk. Lite oklart dock om han var mer nöjd med Aesop som, om jag minns rätt, inte blev speciellt långvarig. Flera robotgenerationer senare är vi framme vid år 2015. Vi har då under ett års tid suttit på möten, gått på kurser och varit på studiebesök i Lund, London, Århus, och sett ota- liga operationsfilmer men fått kalla handen från sjukhusledningen i vår strävan att få köpa in en da Vinci Xi att samsas om på Östra Sjukhuset i Göteborg. Vi hade redan 2013–14 med hjälp av HTA-centrum i Västra Göta- land Regionen genomfört en Health Technology Assessment, det vill säga en grundlig analys med jämförelse av öppen kirurgi, laparoskopisk kirurgi och robotkirurgi, vid pyeloplastik och fundoplikatio på barn. Konklusionen av HTA-analysen var att ingen av metoderna är att föredra före någon annan beträffande våra utfallsmått. Det vetenskapliga underlaget var emellertid knapert med endast 15 kohortstudier och 15 fallserier som kunde inkluderas. Trots att barnkirurgen i Lund redan hållit på med robotassisterad kirurgi i flera år så fanns förstås skep- tiker både inom och utanför kliniken och med HTA-analysens resultat frå- gade vi oss också; är barn verkligen betjänta av robotkirurgi? Är det etiskt försvarbart? Kostar det inte mer än det smakar? Hur ska samarbetet med andra kliniker vara osv, osv. Som med så mycket annat så ”händer det plötsligt”. Med en veckas förvarning, 2015, precis före jul, stod så Ronja, Östratomtens egen opera- tionsrobot, på plats. Visserligen på vuxensidan, tvärs över gatan, och inte på barnsjukhuset men ändå! Julhel- gen ägnades åt simulatorträning och i januari 2016 genomfördes vår första robotassisterade operation på barnki- rurgen i Göteborg. Nutid Våra första fem år med Ronja har varit en berg-och dalbana. Saker som man befarat skulle ställa till med pro- blem har flutit på fint. Att samsas om en robot är inte så svårt. Vuxen­ anestesiologerna har respekt för, men tycker att det är roligt, att söva barn. Vårt patientklientel gör det lätt för vuxenoperationspersonalen att gilla oss. Att vi dessutom alltid har med oss en godispåse varannan vecka gör inte saken sämre. Andra saker har givit helt ovän- tade svårigheter som exempelvis disk- maskin för robotinstrument eller vem Robotkirurgi på barn Den kirurgiska utvecklingen fortskrider och sedan några år tillbaka har även robotkirurgin introducerats och börjat få en plats inom barnkirurgin. Pia Löfgren, barnkirurg med barnurologisk inriktning, Drottning Silvias barn- och ung- domssjukhus, beskriver sin erfarenhet av detta. PIA LÖFGREN Göteborg pia.lofgren@vgregion.se Barnkirurgi