Svensk Kirurgi nr 2-21

102 SVENSK KIRURGI • VOLYM 79 • NR 2 • 2021 Krönika RAMIA STOLT SÄS/SU ramia.ebrahimzada@vgregion.se Varför är månen rund Ännu en vintermorgon där man för- bryllas över att det kan ta så lång tid att göra i ordning två morgonpigga förskolebarn och få in alla i bilen utan att bli ovänner. Det är ett större stresspåslag att få på dem vinterklä- derna än att stå på ett traumalarm. Knappt halvvägs till förskolan tittar fyraåringen fundersamt på mig och frågar: – Mamma, varför är månen rund och inte en kvadrat? Och varför lyser den när det är morgon? Jaha, lycka till att förklara det på ett pedagogiskt sätt utan att förstöra barnets framtida intresse för rymden samtidigt som man ser på klockan att man återigen blir sen till jobbet. Jag måste nästan bita mig i tungan för att inte häva ur mig det klassiska svaret: ”Så är det bara” för att sedan kontra motfrågan med: ”Så är det för att mamma säger så!”. Farligt för flickor att cykla Jag minns själv hur jag alltid fick höra dessa svar när jag var liten. Det var inte roligt att fråga längre. Hela min uppväxt präglades av att de vuxna alltid hade rätt, oavsett vad. Inte för att jag hade några poli- tisk inkorrekta åsikter i den åldern, utan det kunde vara något så banalt som att flickor inte fick cykla för att det ansågs vara farligt, men ingen kunde förklara varför. Det föräld- rarna, lärarna, läkarna, ja till och med nyhetsankarna sa var absolut sanning och man fick inte ifrågasätta det. Och de gånger jag inte höll med de vuxna fick jag låta mina tankar vara osagda och hålla inne med frus- trationen. Och så fick det förbli, för att det var det som förväntades av mig. Tills vi flyttade till det gyllene landet Sverige, ett land där man fick tilltala sin lärare med du och ingen blev arg för att man ställde fråga efter fråga. Ja, mycket han hänt sen dess, på gott och ont. Sjukvården ingen industri Jag trodde att jag hade lämnat denna totalitära pedagogik som knappt til�- lämpas i ett modernt samhälle bakom mig. Men ändå känns det som att det är exakt samma retorik som domine- rar diskussionerna om svensk sjuk- vård där alla andra vet bäst vad sjuk- vården behöver än vi som faktiskt är verksamma i den. Hälso- och sjukvård i Sverige är en otroligt komplex och byråkratisk organisation bestående av politiker, myndigheter, regioner och sjuk- hus vars främsta syfte är att hjälpa kärnverksamheten och patienten. Tanken är god men verkligheten är långt ifrån detsamma. Vi som jobbar längst ner i denna organisationspy- ramid och står för verkställandet av deras beslut blir oftast bypassade när viktiga beslut tas över våra huvu- den. Många gånger har vi sett hur välfungerande verksamheter styckas ner i bitar på grund av okunskap hos beslutsfattarna. De tycks leva i en annan parallell verklighet där sjukvården jämförs med en industri som går att effektivisera i oändlighet med bibehållen kvalitet. En ekvation som inte går ihop för oss som jobbar inom vården. Det bästa kanske ännu inte har hänt Ramia Stolt, Svensk Kirurgis nya krönikör, skriver om hur viktigt det är att ifrågasätta och uppdatera sin kunskap. Lika viktigt är det att engagera sig, sam- arbeta och ta sitt ansvar, för kanske är det genom just ditt engagemang som det kan bli bättre.