Svensk Kirurgi nr 3-21

147 SVENSK KIRURGI • VOLYM 79 • NR 3 • 2021 Ärrbråck Pamela Buchwald och Peder Rog- mark diskuterade sedan kring ärr- bråck som enligt litteraturen före- kommer med en incidens på 10–30 procent beroende på uppföljningstid och om diagnos ställs radiologiskt eller kliniskt. CT har hög specifici- tet och sensitivitet för ärrbråck vilket kan ökas ytterligare vid undersökning med ökat buktryck. En lokal genom- gång av alla patienter som opererats med kolorektalresektion på SUS 2012–2016 (1035 patienter öppet respektive 203 laparoskopiskt) visade att 319 patienter (26%) utvecklat ärrbråck vid postoperativ ett årsupp- följning med CT 4 . Det var ingen skillnad i ärrbråcksincidens mellan öppet eller laparoskopiskt opererade patienter men däremot hade kon- verterade patienter en ökad risk; 44 procent vs 24 procent (p=0012). Vid uppföljning april 2019 hade 45 patienter (14%) genomgått ärr- bråckskirurgi varav majoriteten retro- muskulär nätinläggning ad modum Stopa Rives, vilket också är tekniken bukväggsteamet rekommenderar. Låg ASA, manligt kön, laparoskopisk operation och lågt N-stadie ökade chansen för ärrbråcksåtgärd. Ärr- bråcksregistret kommer att inkorpo- reras i det svenska bråckregistret och man hoppas att ärrbråcken kommer att registreras flitigt framgent. Öppen buk Problematiken öppen buk var ämne för en föreläsning av Patrik Kjärs- gård Pettersson och Ulf Pettersson. Indikationer för öppen buk är visce- ralt ödem och/eller intraabdominell/ retroperitoneal svullnad med följd att det rent mekaniskt inte går att stänga buken. Intraabdominell infektion är en annan orsak liksom second look efter damage control. Slutligen kan öppen buk anläggas för dekompres- sion vid ökat buktryck av olika genes. De grundläggande principerna är att omläggningsmetoden ska täcka och skydda bukinnehållet, behålla den fysiologiska miljön samt förhindra evisceration. Vidare ska stängning av buken genom minskad retraktion och minskad adherensbildning underlät- tas. Tekniken Vacuum Assisted Wound Closure med Mesh (VAWCM) , bygger på traktion i fasciekanterna, via ett till kanterna insytt nät, i kombination med intraabdominellt och subku- tant undertrycksförband. Tekniken är prospektivt studerad 5 med 89 procent fascieförslutning hos patienter som överlevde den öppna bukperioden. Sju procent utvecklade fistlar och efter fem år hade 62 procent utveck- lat ärrbråck. Ungefär en tredjedel av de med ärrbråck hade blivit opererade för sitt bråck. Dessa resultat bekräf- tas i en review 6 och tekniken rekom- menderas i guidelines från EHS 7 såväl som från World Society of Emergency Surgery 8 . VAWCPOM-tekniken VAWCPOM är en utveckling av VAWCM och innebär att ett onlay- nät appliceras tidigt på främre rek- tusfascian på respektive sida om incisionen. Det används för traktion och kvarlämnas som en förstärkning vid slutning av buken. VAWCPOM- tekniken inleds med att fascian tre cm omkring incisionen fridissekeras från subkutan vävnad. Härefter sys en förstärkningssutur längsgående längs incisionens båda sidor och knytes kranialt och kaudalt. Ett tungvikts- polypropylenenät delas i två halvor och var halva fästes på var sin sida om incisionen med två fortlöpande suturer och ett överlapp på tre cm. Den laterala suturraden placeras i nätkanten medan den mediala sutu- reras så medialt som möjligt var den i vart tag inkluderar förstärkningssu- turen. Den intraabdominella delen av undertrycksförbandet placeras och härefter försluts näthalvorna under tension. Den subkutana svampen, undertrycksförbandets plastfilm och sugklocka appliceras innan maskinen startas och ställs in på -125 mmHg. Omläggningar sker var 2–3 dag tills dess att buken går att försluta (bild 2). Tanken är att kunna minska ärr- bråcksfrekvensen. Preliminär studie har visat positiva resultat 9 och pro- spektiv studie kommer. Parastomala bråck Bland stomirelaterade problem är parastomalt bråck ett framträdande problem vilket Mattias Lepsenyi och Agneta Montgomery diskuterade Successiv slutning av buken efter fascieruptur. Mötesreferat