50 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 1 • 2022 Krönika Svalkande sommarregn Handen upp den som inte har hört den evigt uttjatade frasen ”Allt var bättre förr”. Det går inte en dag utan att denna mening klingar i mina öron. Ibland är den lika befogad, efterlängtad och självklar som svalkande regn en skön sommardag när det handlar om banala samtalsämnen som makthavarnas försummelse med våra skattemedel, de uppenbara bristerna i svensk sjukvård eller elmarknadens skamlösa ockerpriser under de kalla vintermånaderna. Men för det mesta är denna fras ett plågsamt skoskav när en och annan faktaresistent röst flikar in, exempelvis en klimatförnekare eller vaccinmotståndare, och sedan argumenterar in absurdum för sina konspirationsteorier trots gediget vetenskapligt underlag. Och mellan dessa två yttergrupper av åsiktsbildare finns det en tredje grupp, gråzonen, där de flesta av oss säkert befinner oss. Det bästa med denna uttjatade mening är att man alltid kan skylla allt som är dåligt på någon annan, gärna en ouppnåelig person eller organisation. Men är det inte lite märkligt att ingen pratar om det som faktiskt är bättre nu än förr? Patientens bästa i fokus Jag tänker tillbaka på en händelse för många år sen som kom att prägla hela min ST-tid. Det var i början på min ST och vi satt där i lunchrummet när några störtsköna seniora kollegor anslöt sig. Det tog inte lång tid innan den ena sjörövarhistorien efter den andra dök upp. Bland annat fick vi höra om hur randande ortopeder tvingades göra öppna kolecystektomier och hemikolektomier jourtid då bakjouren på den tiden vägrade ställa in sig efter ett visst klockslag. Eller när oerfarna kirurger fick stå med femurfrakturer eller tvingades intubera patienter på akuten då nödvändig kompetens lyste med sin frånvaro ute på landsbygden. ”Det gick ju bra för oss” sa man och ett långt skratt bröt sedan ut i rummet. Vilken kontrast till våra bakjourer, tänkte vi, när vi satt där som helt gröna ST-läkare som knappt vågade sätta en port i en patient utan avstämning med bakjouren. Att sedan göra sådana stora ingrepp på jourtid och dessutom i blindo skulle aldrig komma på tal! Visst fanns det en och annan STläkare utan självinsikt även på min tid, men det var snarare ett undantag Allt var faktiskt inte bättre förr! Svensk Kirurgis krönikör Ramia Stolt funderar över vad som var bättre förr och vad som är bättre nu. Den medicinska säkerheten för patienten har förbättrats, men för att det inte ska bli sämre i framtiden måste den viktiga fortbildningen för läkare säkerställas. Utan uppdaterad kunskap och kompetens faller sjukvården. RAMIA STOLT SÄS/SU ramia.ebrahimzada@vgregion.se
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=