86 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 2 • 2022 Svensk Kirurgi vill uppmärksamma kvinnliga kirurgiska pionjärer och deras arbete. Du blev Sveriges första kvinnliga professor i kirurgi 2013 och är på det viset en pionjär. Hur gick dina tankar när du blev utnämnd till professor? MS: Jag kände att det var ett naturligt och förväntat mål att uppnå eftersom jag ändå hade en rätt lång akademisk bana bakom mig. Det som var fullständigt oväntat för mig var fokuseringen på mitt kön och att jag blev den första kvinnliga professorn i kirurgi. Jag hade nog kanske trott att Sverige som ett föregångsland för jämlikhet hade haft en kvinnlig kirurgiprofessor på plats före 2013. Vad har varit det roligaste respektive det svåraste med din akademiska tjänst? Vilka utmaningar har du stött på (om du stött på några)? MS: Det svåraste är att hitta balansen mellan de tre huvuduppdrag som jag har, det vill säga forskningen, undervisningen och den kliniska verksamheten. Alla delar är fantastiskt roliga men tiden blir ibland begränsande. Bland det mest givande är att se sina doktorander disputera och gå vidare med sin egen forskning – det känns väldigt tillfredsställande. Jag har också en hel del andra akademiska uppdrag som redaktör för kirurgiska tidskrifter, inom fakultetsorgan och diverse sakkunniguppdrag inom olika organisationer. Detta är också otroligt givande och kul. Utmaningarna är olika för de olika delarna – till exempel är forskningsfinansiering en utmaning för alla forskare och centralt för att kunna bedriva bra forskning. Att utveckla sina undervisningsmetoder och vara en bra lärare och mentor är viktigt. Det är också en utmaning att fortsätta utvecklas kliniskt då man har relativt sett mindre tid för det än övriga kollegor. Vad fick dig att vilja bli kirurg? MS: Jag har alltid tyckt om att arbeta med händerna, och den tillfredsställelsen i att saker blir klara som kirurgin ger. Jag har också alltid trivts i det lugn och den koncentration som uppstår i en operationssal. Du är finlandssvensk och har studerat och disputerat i Finland, sedan gjort AT och ST i Sverige och forskat vid Harvard i USA. Hur har din internationella bakgrund påverkat dig i ditt arbete som kirurg? MS: Jag tror det har gett mig visst mod att våga. Det kräver ju en del att bryta upp och byta miljöer, men det är samtidigt oerhört inspirerande att göra så. Jag har via dessa byten av miljöer, men också via de internationella uppdragen jag haft/har inom kirurgin fått ett brett nätverk och det är roligt att se och höra hur saker görs på annat håll. Det påverkar nog mig en hel del med andra ord, det blir lättare att se att det finns flera sätt att göra olika saker på och ändå uppnå goda resultat. Har det hänt att du blivit annorlunda behandlad som kirurg/professor för att du varit kvinna? MS: Nej, med tanke på min rätt omfattande slipssamling från diverse kirurgiska föreningar så har jag iallafall inte fått någon särbehandling. Skämtåsido, så har det har väl hänt oss alla kvinnliga kirurger att vi blivit annorlunda behandlade och vi är ju i många sammanhang ännu undantaget till normen. Berätta gärna lite med egna ord om ditt liv, uppväxten i Finland, studier och forskning i olika länder. Vad har påverkat dig och vad är viktigt för dig? MS: Jag är Österbottning från början och uppvuxen i Uleåborg och KarSveriges första kvinnliga professor Malin Sund, professor i kirurgi vid både Umeå och Helsingfors universitet, blev Sveriges första kvinnliga professor 2013. Hon har sedan banat väg för flera kvinnliga superkollegor och berättar här i en intervju om sina tankar kring forskning, internationella uppdrag, sin slipssamling och att vara finlandssvensk. ANNA HÖÖK Stockholm anna.hook@capiostgoran.se Kvinnliga pionjärer
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=