87 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 2 • 2022 leby. Studerade medicin vid Uleåborgs universitet – på finska. Gjorde en del internationella utbyten under studietiden. Började forska termin 2 inom molekylärbiologi och gjorde en grundvetenskaplig avhandling som blev klar 2001. Efter detta AT i Umeå, post-doc till USA och återvände sedan till Umeå för ST, blev docent 2009. Har världens bästa make och två tonåriga barn. Jag har haft förmånen att ha mycket goda mentorer både inom forskningen, men också inom kirurgin. De har både gett återkoppling, pushat då det behövts och fungerat som bollplank. Jag tror detta är jätteviktigt och behöver inte vara så formaliserat. Har du några hobbies eller fritidsaktiviteter som du kopplar av med? MS: Jag är lyckligt lottad i att mycket av mitt arbete också är min bästa hobby så det där med arbetstid och fritid tenderar att flyta ihop...jag försöker träna och yoga då tid hittas, är en rätt aktiv fotbollsmamma, läser böcker, gillar opera med mera. Har du någon gång funderat på att byta karriär och göra något helt annat? MS: Nej, det kan jag inte påstå att jag gjort – sedan kan man givetvis ibland leka med tanken om hur det hade blivit om man valt något helt annat... Nu är du dubbelprofessor med en professur även i Helsingfors, hur hinner du med allt arbete? MS: Det stämmer, jag blev utnämnd till den svenskspråkiga professuren i kirurgi vid Helsingfors universitet 2021, men har kvar en andel i Umeå också och familjen bor där. Jag pendlar – vilket var en utmaning tidigare under pandemin men det har sedan fungerat bra. Rätt intressant att återvända till Finland också efter över tjugo år utomlands. Hur ser du på framtiden för kvinnliga kirurger i Sverige och internationellt? Är det någon skillnad mellan olika länder? Behövs förändringar? MS: Jag tror att vi i Norden på grund av vår välutbyggda barnomsorg har en fördel. Detta tenderar att vara ett stort hinder i många andra länder för att kombinera kirurgi med att ha barn och familj. Vi har nog också en mer jämlik fördelning av hushållsarbetet än vad många andra länder har. Jag tror däremot att vi kanske kan hamna i ett läge där kirurgin inte längre är attraktiv för varken män eller kvinnor, det vill säga att vi inte kan rekrytera till vår specialitet på samma sätt – man ser tendenser till detta redan på många håll i Europa och jag hoppas att vi kan motverka en sådan utveckling. Under de nio år som gått sedan du tillträdde din professur har flera kvinnliga professorer inom kirurgi tillsatts i Sverige, vad tror du om fördelningen av akademiska tjänster i framtiden? MS: Det är fantastiskt hur snabbt det glastaket krossades på bred front. Det är många superduktiga kvinnor som jobbat länge på att uppnå sin professur. Jag tycker det ser ljust ut faktiskt och ser ju att det finns flera up and coming kvinnliga kollegor också inom den akademiska kirurgin. Har du några tips till yngre kvinnliga kollegor inom kirurgi som vill satsa på forskning? MS: Sök dig till en handledare som inspirerar och ett fält som du brinner för. Börja så tidigt som möjligt - en avhandling är som ett körkort så se till att få en bra forskarutbildning. Om möjligt besök andra miljöer, gärna internationellt och var beredd på att släppa vissa saker också. Kvinnliga pionjärer FAKTARUTA Kvinnliga professorer som installerats efter Malin Sund: Anna Martling, KI, installerad 2014 Lisa Ryden, Lunds universitet, installerad 2017 Eva Angenete, Göteborgs universitet, installerad 2019 Malin Sund, Sveriges första kvinnliga professor i kirurgi.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=