144 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 3 • 2022 Mötesreferat Endoskopisk läckagebehandling Efter en presentation av SFÖAKs aktivitet och styrelse av ordförande Linda Hauge, startades programmet av Fredrik Swahn vid Lunds universitet som pratade om endoskopisk behandling av gastrointestinala läckage. Orsaken bakom dessa läckage kan vara iatrogena skador, men också trauma och bakomliggande sjukdomar. Behovet av att kunna hantera läckage har ökat och det finns numera möjlighet till mer komplex endoskopisk intervention. Tekniken tillåter minimalinvasiv terapi men det finns också risker som man ska vara observant på och medveten om. Risker för och tecken till perforation under endoskopisk intervention kan vara: blödning, behov av extensiv blodstillning, att insufflationen inte fungerar, att patienten blir allmänpåverkad, uppkomst av subkutant emfysem, att man kommer ut i fri bukhåla med det endoskopiska instrumentet och att radiologisk kontrast ses på oväntat ställe. Man ska inte vara rädd för att titta efter ordentligt, en så kallad cap kan användas för att granska platsen för perforation mer noggrant. Röntgengenomlysning med vattenlöslig kontrast bör användas, och det är viktigt att tänka på att en ledare som hamnat fel inte ska backas utan lämnas kvar och kontrolleras med röntgen. En DT bör skyndsamt beställas efter undersökningen, med ’’fri gas’’-frågeställning. Fråga efter små eller stora volymer i fri bukhåla samt om där kan ses tecken till matinnehåll eller abscess? Behandlingen är initialt fasta, antibiotika, v-sond, PPI och upprepade kliniska undersökningar. Det poängterades också att god journaldokumentation samt patient- och anhöriginformation inte får glömmas bort. För att hantera GI-läckage med endoskopi finns flera tekniker att välja mellan: mekanisk, täckande, vacuum, sutur, through the scope clip, over the scope clip, stent, eso-sponge och overstitch. Det är bra att ha åtminstone några av dessa i sin behandlingsarsenal. Endoskopiska åtgärder har dock sina begränsningar. Risker och tips För att bedöma vad som är bästa behandling för patienten behöver man ta hänsyn till patientens tillstånd och bedöma om patienten är operabel och om kirurgi kanske till och med kan vara olämpligt under rådande omständigheter. Kirurgi och endoskopi delar samma terapeutiska fönster, vilket också ska tas med i beslutet. Minimalinvasiv intervention har sina fördelar med snabbare återhämtning för patienten framförallt. Narkos är viktigt vid komplicerade endoskopier då skopin kan ta tid i anspråk. Åhörarna rekommenderades vidare att fokusera på blödningen och känna frihet att använda alla tillgängliga modaliteter. Det underströks också att det är av stor betydelse att ha en gemensam diskussion med teamet som normalt hanterar den här patientgruppen och förankra sina beslut. För perforationer i esofagus gäller att cervikala esofagus inte är lika farligt, i thorakala esofagus däremot, föreligger risk för mediastinit. Fredrik Swahn berättade också om potentiellt farliga endoskopiska ingrepp och det rör sig då i första hand om dilatationer, klyvning av Zenkerdivertiklar, mukosaresektioner EMR/ESD, POEM (Peroral Endoscopic Myotomy), främmande-kroppsextraktioner och undersökningar med stel optik. Gastrointestinala läckage – rapport från SFÖAK-dagen Thanos Kakoulidis, överläkare på ÖGI-sektionen på Capio S:t Görans sjukhus, skriver här om höjdpunkterna från SFÖAK-dagen som hölls i Stockholm första april i år. Fokus var gastrointestinala läckage. THANOS KAKOULIDIS Stockholm thanos.kakoulidis@capiostgoran.se
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=