161 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 4 • 2022 Helsingborg ägnades åt forskning. Andra för mig viktiga erfarenheter, såväl kliniskt som forskningsmässigt, var ett ESCP fellowship på St Mark´s, UK och ett colorectal fellowship i Christchurch, Nya Zeeland. En reflektion är att västerländska sjukhus är ganska lika på utsidan, vissa till och med K-märkta, även om innehållet i verksamheterna skiljer sig mycket åt. Min forskargrupp Sedan 2016 har jag byggt upp en egen forskningsgrupp på SUS. För närvarande består den av tio doktorander (varav jag huvudhandleder sju) och tre post docs. Forskargruppen omfattar även två sjuksköterskor och en statistiker, samtliga anställda på deltid. Vi tar dessutom årligen emot flera medicinstudenter för T5 respektive T10-arbeten och håller en sommarforskarskola. Vidare driver vi gemensamma forskningsprojekt inom SUS med HPB, infektion och röntgen. Utöver detta bedrivs regionala, nationella och internationella samarbeten. Gruppen deltar aktivt i styrgruppsarbete och datainrapportering till internationella forskningsnätverk som exempelvis PelvEx (exenterationskirurgi vid avancerad bäckencancer), REACCT (kolorektalcancer hos individer <50 år), EuroSurg (studentdrivna studier i kirurgi) och ESCPs kohortstudier. Jag har hittills huvudhandlett två doktorander till disputation, bihandlett två doktorander och en post doc har nyligen antagits som docent. Forskargruppen har framför allt en klinisk forskningsprofil. Tills nu har gruppens forskningsarbete till stor del handlat om kolorektalcancer och divertikulit, men vi har även projekt som rör analcancer, inflammatorisk tarmsjukdom och appendicit. Ambitionen är att ta oss an klinisk relevanta frågeställningar som har betydelse för oss kirurger i mötet med den enskilda patienten. Förutom att publicera våra resultat i vetenskapliga tidskrifter försöker vi anstränga oss att kommunicera fynden till andra specialiteter, patientföreningar och allmänheten. Metodologin som huvudsakligen använts är registerforskning framför allt svenska kolorektalcancerregistret (SCRCR). Vi har även bedrivit randomiserade kliniska studier (RCT) och har ytterligare RCT i pipeline, prospektiva och retrospektiva kohortstudier och enstaka experimentella studier. Aktuella forskningsprojekt Rektalcancer Våra egna data visar att incidensen för kolorektalcancer har ökat de senaste decennierna1. Ökningen kvarstår även om justering sker för ålderstandardiserad incidens. Den största incidensökningen består av koloncancer, framför allt högersidig cancer, medan rektalcancerincidensen är mer stabil. Rektalcancer definieras som adenocarcinom <15 cm från anal verge. Cirka 2000 individer diagnostiseras årligen i Sverige. Medianåldern vid insjuknande är cirka 70 år och sjukdomen är vanligare hos män än kvinnor. Enligt beräkningar kommer var fjärde individ som diagnostiseras med rektalcancer vara <50 år inom tio år2. Behandlingen består i ofta av en kombination av neoadjuvant onkologisk behandling och kirurgi. Prognosen för rektalcancer är beroende av tumörstadium, som för andra tumörsjukdomar, samt har förbättrats de senaste decennierna. Den relativa fem-års-överlevnaden för patienter diagnostiserade 2003– 2019 är nästan 70 procent. Trots de förbättrade resultaten drabbas cirka fem procent av patienterna av lokalrecidiv (tumöråterfall i lilla bäckenet) och cirka tjugo procent av Prisutdelare Lisa Rydén, ordförande i Kommittén för kirurgisk forskning, och pristagare Pamela Buchwald. Västerländska sjukhus har liknande utsida men varierande verksamhetsinnehåll. Stora Forskarpriset
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=