166 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 4 • 2022 fortbildning i form av kurser, konferenser och möten, men också till en viss del handledning, klinikmöten av fortbildningskaraktär, strukturerad artikelgranskning, författande av bokkapitel med mera. En intressant godkänd fortbildningsaktivitet är så kallad microlearning. Det finns digitala verktyg som automatiskt kan hålla koll på tiden du lägger ner på att söka information från översiktsartiklar och andra publikationer oavsett om det är några timmar i hemmet eller bara under några minuter i samband med ett patientmöte. Tio minuter per arbetsdag, blir en veckas förkovran på årsbasis! Ytterligare utvärdering När så de fyra domänerna är täckta dissekeras fjolårets genomgångna fortbildning på ett anglosaxiskt sätt i ytterligare en dimension för att täcka in begreppet i så vid bemärkelse som möjligt. Varje loggad aktivitet skall förses med ett–tre av tolv karaktäristika som sedan kan utvärderas enligt tårtdiagrammet i figur 2. Här finns inga formella krav på fördelning, men det är ett verktyg för den individuella kirurgen. Rimligen fungerar det även som ett incitament att även komma ihåg mjuka, men ack så viktiga, värden som inte alltid ryms inom medicinsk expertkunskap eller det praktiska kirurgiska hantverket. Svensk tillämpning? Sammantaget är de ekonomiska och praktiska möjligheterna till fortbildning bättre down under än för den genomsnittliga svenska kirurgen trots att vi i Sverige bor i ett rikare land. Möjligen bidrar deras system även till en jämlikare fördelning av resurserna kollegorna emellan och har mer av en sporrande effekt för den som kanske inte hinner/orkar/ vill åka på möten. Om man, som jag, tror att kirurger i Sverige vill ge patienterna det bästa och dessutom i allmänhet är intelligenta och högpresterande individer som inte alltid hinner ta striden kring sin egen fortbildning kanske ett verktyg av liknande slag och en individuell utbildningspott skulle vara av nytta i ett sjukvårds-Sverige där fortbildning inte alltid tycks prioriteras i klinikbudgetar? Förutsättningar Det finns många förutsättningar för fortbildning som skiljer sig mellan Sverige och Nya Zeeland som inte ryms inom denna framställning som kan vara relevanta. Exempelvis antalet kirurger i relation till invånarantalet, balansen mellan arbete-fritid, omfattningen av sidouppdrag och möjligheten att fokusera på kärnverksamheten i vardagen. Rimligen kan dessa aspekter påverka såväl utfallet av specialistläkarutbildningen som vidare fortbildning. Figur 2. Uppdelning av fortbildningsaktiveter på olika karaktäristika under senaste året respektive senaste tre åren. RACS = Royal Australasian College of Surgeons, det vill säga kirurgföreningen i Australien och Nya Zeeland. Fortbildning Vikten av fortbildning En personlig reflektion är att utbildning, kontinuerlig fortbildning och kompetens borde löna sig på flera plan. Inte bara för den enskilde kirurgen, utan även för organisationen och inte minst för våra patienter. Kontinuerligt lärande och en levande lärandekultur bör vara en självklarhet. För vidare läsning rekommenderas varmt Elin Karlssons fina artikel kring kirurgisk fortbildning i nr 1/2022 i denna tidning där sjukhusläkarnas, högst rimliga, tankar redovisas. Tidigare nummer finns ju lättillgängliga på nätet: http://www.svenskkirurgi.se/helatidningen-i-pdf-format-2/ För den intresserade rekommenderas även: https://slf.se/var-politik/fortbildning/ och www.sls.se/utbildning/lakaresfortbildning/
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=