200 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 4 • 2022 restriktiv med att publicera data. I stort kan vi dock styrka att viktnedgången efter kirurgi är i nivå med observationella studier och att kardio-vaskulär hälsa och framför allt fysisk livskvalitet förbättras. Redan efter två år hade 20 procent av de som randomiserats till icke-kirurgisk behandling korsat över till kirurgi. Antingen av den anledningen att de fyllt 18 år och ville opereras, eller att de försämrades i metabol hälsa så mycket att studieledningen bedömde det oetiskt att skjuta ytterligare på kirurgi. Kirurgin tolererades väl och komplikationerna har varit få. Erfarenheter från USA I USA där obesitaskirurgin har längst tradition har en prospektiv fallserie med cirka 250 ungdomar, TeenLABS, renderat i två artiklar i New England Journal of Medicine. Resultaten i studierna liknar mycket de vi sett i AMOS och det är en styrka att utfallen för de flesta variabler bekräftar varandra. En påtaglig skillnad mellan USA och Sverige är standardvalet av operationsmetod. Medan man i USA ganska snabbt skiftat till sleeve gastrektomi har vi i Sverige hållit kvar vid RYGB som standardmetod. Trots allt är nästan alla data från ungdomsoperationer från serier där RYGB använts, och att behålla ”reservdelarna” i buken känns bra. Kronisk gastro-esofageal reflux efter sleeve är också något som bekymrat oss, men tiden får utvisa vilken metod som vinner hävd. Önskvärt är en randomiserad europeisk multicenterstudie. Varför ett problem? Svår obesitas i tonåren är förenat med en dyster prognos. Tvärtom vad många tror och hoppas så kvarstår viktproblemen oftast i vuxen ålder och påverkar hälsa, livskvalitet och psykosocial utveckling. Ökad risk finns för en rad sjukdomar som också är mer aggressiva när de debuterar i ung ålder. Ett exempel är typ 2 diabetes där svåra komplikationer, som dialysbehov, kan debutera redan i 30-årsåldern. För en 20–30 åring med svår obesitas är livslängden förkortad med 20 procent. Ofta läggs skulden på föräldrarna, men genetisk benägenhet är den dominerande bakomliggande orsaken. Studier där tvillingar delas vid födseln visar att de i mycket högre grad följer sin tvillings viktkurva än familjen de kommer till. Av 1500 enäggstvillingar i Finland fann man 26 par som skilde mer än tio kilo i vikt i vuxen ålder, medan tvåäggstvillingar skiljer sig lika mycket som syskon i allmänhet. Självklart har det moderna samhällets miljö med stor tillgång på kalorität mat och begränsad fysisk aktivitet negativ betydelse, i varierande grad, för oss alla. Och även om obesitas är mer förekommande i socioekonomiskt utsatta områden kan vi observera att det är vissa individer som reagerar med utveckling av svår obesitas lättare än andra. Någon sa att; ”generna laddade bössan, men förändringar i livsmiljön tryckte på avtryckaren”. Andra behandlingar av barnobesitas Tidig identifikation av benägenheten att utveckla obesitas (4–7 år) är avgörande om konservativa metoder ska ha effekt. Framgångsrika program fokuserar mer på att stötta barnets egen drivkraft och understödja familjer med bristande resurser (kunskapsmässigt, socialt, ekonomiskt). Efter puberteten är resultaten vid traditionell obesitasbehandling mycket dåliga. Under senaste åren har det glädjande kommit läkemedel med god effekt i behandlingen av obesitas. Vikteffekten är visserligen inte i nivå Obesitaskirurgi med kirurgi men det ska bli intressant att se hur olika behandlingsstrategier kan komplettera varandra. Viktkontroll efter bariatrisk kirurgi Under de senaste decennierna har förståelsen för hur obesitaskirurgi fungerar helt förändrats. I stället för att prata om ”restriktion och malabsorption” har vi nu lärt oss att långsiktigt fungerande metoder huvudsakligen ändrar signalerna som styr aptitreglering och energibalans. Den opererade patienten kan efter hand äta ”som vanligt” men upplever mindre hunger, snabbare mättnad och här bibehållen energimetabolism trots viktnedgång. Det är inte ovanligt att patienterna frågar ”har ni opererat mig i magen där jag har ärren, eller i huvudet där jag känner skillnaden”? Framtiden Är det farligast att operera eller att inte operera? Vad är att ”inte skada”? Det är frågor vi under hela AMOSprojektet behövt ställa oss. Evidensläget visar dock för närvarande tydligt att obesitaskirurgi hos tonåringar leder till varaktig viktnedgång, förbättrad hälsa och bättre funktionell livskvalitet. I AMOS2 ångrade ingen av de opererade att man deltagit i studien. Fortsatta studier beträffande långtidseffekter, val av operationsmetod och utfall i undergrupper är angelägna. Men vi närmar oss att kirurgi för svår obesitas hos tonåringar är en ”sanning som är alldeles självklar”. Foto Anthony Sernholt Bra psykologiskt stöd i samband med obesitaskirurgi är till stor hjälp för många.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=