158 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 4 • 2022 Kolumnen Fortbildning av kirurger är en verksamhet som, trots uttrycket, inte är något som går särskilt fort. Tvärtom är fortbildning och utveckling mot yrkesskicklighet i ett komplicerat hantverk något som för en kirurg innebär ett livslångt lärande. Utbildning och fortbildning går i varandra, även om vi förenklat kallar fortbildning den kunskapsinhämtning som sker efter vår specialisering. Yrkesskicklighet Till en början handlar det om en, gärna varsam, introduktion till yrket genom tydligt ledarskap från handledare och seniora kollegor. Teknik och handlag övas. Teoretisk kunskap ska utveckla nybörjarens kliniska blick och arbetsmetoder när symtom och sjukdomar ska identifieras och behandlas. Genom träning i en stimulerande lärandemiljö där handledarskapet är framträdande och utbildning prioriteras, gror yrkesskickligheten. Färdigheter som samarbetsförmåga, intuition, fantasi och empati utvecklas bland annat genom scenarioträning och teamövningar. Vardagens viktiga fortbildning Den viktigaste fortbildningen är den som sker i vardagen i kliniska situationer eller strukturerat med exempelvis journal clubs. När vi lär av varandra och där vi skapat en kultur där alla är ”lärare” och delar med sig av sin kunskap och där ännu fler är elever. I det öppna klimatets diskussion delas både framgångar och misstag eller motgångar, och fortbildning blir något som sker i varje patientfallsdiskussion, kollegor emellan. Extern kunskapsinhämtning Men fortbildning behöver förstås också innehålla extern kunskapsinhämtning. Alltmer extern fortbildning krävs ju äldre man blir. Det räcker inte att läsa artiklar på nätet, som kirurg behöver man regelbundet vistas i miljöer där ny kunskap förmedlas och diskuteras, där erfarenheter blir utmanade, där nya nätverk skapas. Forskning bidrar till och stimulerar kunskapsinhämtning och kritiskt tänkande. En fungerande fortbildning är centralt för att vi ska ha rätt kunskap att behandla dagens patienter. Men vi måste också utvecklas och ta till oss nya metoder och ny kunskap för morgondagens patienter. Och vi måste se till att kommande generationer av kirurger utvecklas för att ta hand om framtidens patienter. Nedprioriterat uppdrag Så varför får Svensk Kirurgisk Förening signaler om att fortbildningen prioriteras ned? Hur kan ett så centralt uppdrag bortprioriteras? Självklart är en viktig orsak resursbrist. Minskad ersättning från industrin de senaste åren har gjort att kostnaderna för extern fortbildning ökat. Det syns ofta i vårdgivarnas budget, och kortsiktiga utbildningsstopp har de flesta verksamhetschefer upplevt. Det blir ofta kontraproduktivt, då uppskjuten fortbildning måste kompenseras senare, och då leder till produktionsbortfall när fler måste utbildas under kortare tidsperiod. Variation i bemanning är inte bra för en verksamhet. Men den verkliga stora kostnaden, som sällan syns i någon budget, är just produktionsbortfallet. Det vill säga bortfallet av vårdproduktion. Sjukvårdens uppdrag Vi i sjukvården har inte bara ett uppdrag att producera vård. Vi har också ett uppdrag att producera utbildning. Annars kommer morgondagens och framtidens patienter inte att få den vård de har rätt till. Men utbildningsuppdraget är inte alls så konkret och Fortbildning av kirurger – viktigt för dagens, morgondagens och framtidens patienter Linus Axelsson, nyvald ordförande i SKF och tidigare verksamhetschef på kirurgkliniken i Karlskrona, samt Maria Wiksten Ericsson, verksamhetschef på kirurgkliniken NU-sjukvården, skriver om vikten av kirurgisk fortbildning. Den behövs för klinikens medicinska kompetens och patientsäkerhet och borde kravställas av huvudmannen. LINUS AXELSSON Karlskrona linus.axelsson@regionblekinge.se MARIA WIKSTEN ERICSSON Trollhättan/Uddevalla maria.wiksten@vgregion.se
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=